Johanna

Man kan inte säga att vi hade otur med vädret i alla fall. Förutom två halvmolniga, blåsiga dagar i börjran har vädret varit kanon! Sola och bada har legat högt upp på prioriteringslistan men också se oss om i Split och omnejd. Vi har som sagt inspekterat vad Split har att erbjuda. Gamla staden är underbart mysig med smala gator och sten överallt. Sen har vi kollat in Trogir, Makarska och ön Brac. Det blev tyvärr inget Dubrovnik eller naturparken Krka. Lite synd men det kommer väl nästa gång:)

Så om någon inte har planer för semsetern än rekomenderar jag varmt Kroatien!

En liten rolig anekdot om resan är att Fred och Ydén hittade på ett rätt så kul teckenspråk på resan. Och Stock-boy som lärde en unge att linda handduken precis rätt för att få allra bästa snärteffekt. Kan tilläggas att Stock-boy senare fick hjälp av en farbror hur man knyter skorna. Vet inte, borde inte Putte ha kunnat det innan? =) Har tyvärr ingen bild på det tillfället men en bild på Stock-boy får räcka.

Det blev en hel del omkringvandrande i städer och mellan stränder, och därmed också många glass och ölstopp under promenaderna. Glassen var nog en av de bästa sakerna. Underbart goda nöt och chokladglassar! Och banana-spliten, STRÅLANDE!

Ojoj det hände en massa kul på resan. Allt får verkligen inte plats i ett sånt här inlägg. Jag ska även till'gga att Fred har lämnat Örebro för Skövde och jag åker till Åland imorgon. Längtar faktiskt hem nu. Det var länge sen jag var där. Och så får jag se om mina bäbisar har överlevt Tuffs attacker...

Jag avslutar med en bild på mig och Fred, precis på väg hem efter en dag på sjön: salt i håret, blöt bikini, röda axlar och trivs som fiskarna i vattnet!


//en numera lite nougatbrun Johanna

Idag har varit en fruktansvärt trevlig dag. Sovmorgon, grillpicknick vid kalkbrottet, sola, bada och njuta. Men det får man betala för nu när man ligger med vätskebrist och huvudvärk framför tvn. Helgen har varit lika underbar med god mat och trevliga upptåg. Bland annat paddlade vi på Göta kanal. det var väldigt skoj och förde tillbaka minnen till paddlingen med skolan förra året. Tänk så mycket som har hänt sen dess.  Det är som ett helt annat liv.

Men imorgon ska ju det fina vädret försvinna. Det är bra för studierna det, så kanske man orkar ta tag i livet igen. Värmen får man ju inte något gjort i.

Snart är det ju dags för Kroatien med. Vet intei riktigt om jag ser så fram emot det som jag borde. Jag är väl knäpp, för väl hoppas på fint väder i alla fall.

annars har det inte hänt så mycket.

/Johanna

Snart åker vi till Kroatien! Det ska bli skönt med ett avbrott från vardagen faktiskt. Att få njuta lite av livet med Fred innan vi skiljs åt. Det kommer bli så fruktansvärt jobbigt att vara ifrån varandra sen. Jag orkar knappt tänka på det...

Men nu till något lite mer upplyftande. Jag var snabbast på 150 meter idioten på fystesterna, det känns underbart eller vad?! Det var lätt värt de där två kräkningarna jag tvingades genomföra efteråt. :P Idag kändes det bättre dock, kom trea av dem som sprang coopertestet och SS var bara 5 sekunder före så. Men nog attans ska jag ta K med tiden 12:55, det är ju bara en minuts förbättring. Det fixar jag!

För övrigt känns innebandyn så sjukt rolig och motiverande nu för tillfället. Ska dra nytta av situationen och börja träna på riktigt nu. I sommar, då jäklar, den ska bli ännu bättre än förra sommaren. Jag kan nog komma ner till 30 sek på idioten med.

Är riktigt laddad med energi och motviation till träningen nu. Det kanske kan uppehålla mig under den låååånga sommaren. För lång kommer den bli. Men ska odla lite på mina hobbyer nu i sommar också:) Tihi om ni fattar vad jag menar =)

Om livet flyter på i laget och med träningarna så kan man verkligen inte säga att det gör det i skolan. Jag har nog gått på sommarlov på riktigt. Känner att jag är trött på skolan nu, jag vill jobba! Ironiskt nog ska man jobba i en skola sen:) Näe men trivs inte längre, känner att det är nog. Men bara ett år kvar nu. Och det bästa till sist med historian och allt=) Ska kolla upp att jag kan tillgodoräkna som jag tänkt. Annars ingen större skada skedd. Fred har ju 1 ½ år kvar ändå. I vilket fall har man ju bara sluttampen kvar.

Fred och jag tittar på Hell's Kitchen och det är så kul att se alla skrika och svära åt varandra. Det får en ju att undra om det verkligen är så på en vanlig resturang..

Nej snart sova, men håller uppdateringsfrekvensen lite högre nuförtiden i alla fall =)

//Johanna

Dagarna är för långa för att man ska ha något att göra. Ute är det för kallt för att bara vara, men för oinspirerande för att göra något vettigt. I skolan pågår trögflytande seminarier om människans vara och ha. Många intressanta frågor ställs, frågan är om man får några svar. Om det där med att ha eller att vara faktiskt har en poäng. Och alla valen, jag tycker man ställer nog med val ändå. Nu ska allt man gör vara ett aktivt val?

Om det är något jag lärt mig under årens lopp så är det att hitta sig själv. Men fortfarande finns det stunder där jag ifrågasätter varför jag reagerar på saker och ting. Varför spelar vissa människor en så enormt stor roll i ens liv? Vissa mår man bra av men andra vill man mest slippa. Ändå kommer jag på mig själv att tänka på om de bryr sig eller inte, knäppt va? Jag försöker helt enkelt koppla bort men det är inte alltid lika lätt alla dagar.

Jaja nog om mitt gnällande. Men jag tänker väldigt mycket på relationer, vad de innebär och vad det innebär att inte ha dem. Och när jag tänker tillbaka så har jag alltid haft de här sortens problem. Ligger problemet i själva verket hos mig? Jag som egentligen bara vill väl. Jag som egentligen bara vill känna samhörighet med en enda, bara en enda, men uppenbarligen är det för mycket begärt. Jag har ju Fred, han är mitt allt, verkligen. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom...

Vi hade i alla fall grillkväll med lite gamla klasskamrater häromkvällen. Det var trevligt, men samtidigt får man verkligen perspektiv på hur vi förändrats som personer på så kort tid. Och hur mycket och lite vi har gemensamt nu. En del känner man knappt längre.

Men det verkar vara en del av livets gång. Relationer. Men varför är det en så krånglig och jobbig väg så många gånger? Vi är ju beroende av varandra, borde inte det göra saken enklare?

många frågor, få svar. Jag vet att jag mest gnäller om det uppenbara.

//Johanna

Idag har jag faktiskt köpt present till min lillebror som fyller 10. Dock är hans födelsedag imorgon så hinner nog inte få fram presenten i tid, men bättre sent än aldrig och speciellt när det gäller presenter va? =) Jag fastnade i alla fall för en supercool t-shirt på HM:s barnavdelning. Någon slags serie på magen, väldigt tufft tycker jag. Får se sen om han ens får plats i den. Det är svårt att höfta på hur stor en tio-åring är.

Så nu har jag ägnat kvällen åt att göra kort åt mamma och Fredrick. Inte så snyggt men billigt och förhoppningsvis lite trevligt.

Fred har tenta imorgon och han har nog inte ritkigt pluggat på så bra som han kunnat. Men jag förstår honom, psykologi i engelsk litteratur kan inte vara det man längtar efter allra mest om dagarna.

Annars flyter livet på här. Fred och jag var i Skövde i helgen och sprang halvmara. I en riktig tävling alltså. Jag har ju tränat men inte på långa vägar tillräckligt! Jag trodde att jag skulle dö de sista 5 kilometrarna! För det första var tävlingen förlagd på den varmaste dagen hittills i år (i alla fall kändes det så) med strålande solsken och i princip ingen blåst. Sen att banan var förlagd på gassande öppna åkrar förbättrade ju inte prestationen. Nej jag tog mig runt men inte så mycket mer. Men satsar ju på Göteborgsvarvet och förhoppningsvis ska det gå bättre då. Idag är första dagen jag kan gå utan att se invalid ut så sköt upp träningen tills imorgon, ja jag trivs med att gå normalt helt enkelt.

Förutom att plåga våra kroppar i helgen har det blivit mycket grillande. Mycket trevligt och kanske inte alltid så myttigt. Men vad ska man göra, Fred har börjat att motivera alla onyttigheter med "vi sprang ju faktiskt 2 mil i helgen". Det jobbiga är att den där helgen kommer ju längre och längre bort från verkligheten. När kan man börja räkna den som historia?

Det var i alla fall mycket trevligt att springa, alla var ju glada, posititva och mestadelsmedelålders. Ja, jag tog tacksamt emot hejaropen från dem som skulle springa helmara när jag mötte dem då de varit i  mål och vänt för sitt andra varv. De såg inte alls trötta ut och jag som kämpade för att benen ens skulle röra sig vid det laget.

Menmen skäms inte allt för mycket, ska ju träna upp mig till nästa år. Och förhoppningsvis går det bättre redan i Göteborg. Nog tjatat om det nu.

Nu måste jag fortsätta fixa här lite, ska posta brev och plugga lite. Inget skoj här inte.

// Johanna

Fredagen den trettonde! Tur att ingen otur har drabbat mig! :) Är ensam den här helgen, Fred är i Skövde. Dessutom är jag kattvakt åt Saras sötnosar. De var riktigt hungriga idag när jag kom och skulle ge dem mat idag! Blir så sjuuuuukt sugen på att skaffa hund! Blir så avundsjuk på Saras taxi/Stygge :) Vill ju också ha. Men sen är frågan om man är redo att binda upp sig så. Fred och jag har ju pratat om att jobba utomlands nästa sommar, får se hur det blir med det. Och appropå sommar, vet inte hur jag ska göra i sommar, Örebro eller Åland. Kanske inte behöver bestämma mig riktigt än men hindrar inte mig för att tänka på det så klart... Det är så mycket man vill i livet, så mycket jag vill. Hur ska man kunna hålla reda på allt och kunna få allt gjort? Ojoj, städade till mina bäbisar idag, det är full rulle i buren nu:) Heeela dagen har de hållit på byggt och ätit och fixat. Att de orkar, annars brukar de ju ligga och sova hela dagarna. Brorsan åt till och med morot ur min hand idag. Antingen är han tam eller så är han bara hungrig... Lite tråkigt är det att vara hemma själv. Tur att jag ska till Susanne och umgås imorgon, annars skulle jag nog förgås! Nej nu blir det desperate housewives! Sååååå spännande! //Johanna

Ojoj, visst är jag ju för dålig på att uppdatera här? Det vet jag om, menmen. Jag har i alla fall varit på Metallica i helgen! Jag, Fred, Freds två bröder, Daniels kompis Boström och Freds kompis Olle var på äventyr till Stockholm. Vi sov på hotell och grejer. Och ni som har läst tidiningarna har ju sett att deras andra konsert blev inställd igår, en halvtimme innan den skulle börja, tur att vi var på lördagen säger jag bara! Det var fantastisk show, sen kände jag kanske inte igen så många låtar, och var dödligt trött sen kvällen innan, men värt vart enda öre var det!

I fredags var det äventyr hos Klas, lite halv-officiell KFUM-reunion, vin och grekisk mat. Kan en fredakväll bli mycket bättre? Mycket prat om gamla tider, och nya tider. Blev helt kär i Emmas katter! De kan vara de söstaste katter jag träffat! Kvällen slutade på kåren och med efterfest hos Natta. Fan vad kul vi hade eller?

Övrigt så är det ju kval snart! 21 mars klockan 15 i Mellringe! Kan bli årets bästa match. Måste hitta formen bara, har varit väldigt sliten och allmänt dålig på slutet.

Har hittat balansen nu tror jag, livet flyter på och jag är nöjd. Kan man begära mer?

Ciao //Johanna

Hade bortamatch i Västerås igår kväll och kom hem sent. Dunder sömn och dunder trött när jag vaknade. Ensam, för Fred är i skolan.

Det här inlägget är tillägnat kärleken i mitt liv, Fred. Jag är så tacksam för att han finns i mitt liv och för att han är min. Han bädar sängen efter mig, viker min tvätt omsorgsullt och lagar mat åt mig när jag är för sliten för att röra på mig. Han värmer mig när jag är kall, låter mig skrika på honom när jag är arg och han förlåter mig allt id efteråt. Han lämnar kärleksfulla meddelanden när han är borta, han lyssnar på alla mina komplicerade tankar, och han tröstar mig när jag är ledsen. Hur kan jag inte älska honom av hela mitt hjärta?

Ibland tror jag att jag tar honom för givet, men jag skulle inte vilja leva en dag av mitt liv utan honom! Han är oumbärlig och oersättlig. Innerst inne blir jag nästan skräckslagen för att jag är så otroligt kär i honom, tänk om han en dag inte kommer finnas här vid min sida? Tänk om jag bara tar honom för givet och han ledsnar på mig? Eller tänk om han bara slutar gilla mig...

Och jag glömde en sak med, han äter alltid min mat oavsett hur misslyckad den är och han säger alltid att den är god. Är han en ängel eller vad? =)

All min kärlek till dig Fred!

Idag tror jag att jag har kommit underfund med vad jag vill med mitt liv, eller i alla fall vad jag vill med min utbildning. Har insett att mat, kost, råvaror och allt som rör det troligvis bara är ett extremt intresse som egentligen bara är en fritidssysselsättning. Jag tror man kan lära sig mycket på egen hand och genom att läsa BRA böcker osv.. Får väl börja prenumerera på Allers eller ngt =)

I alla fall tror jag på det här med matematik. Är ju ingen stjärna och måste ofta tänka två gånger men jag tycker att det är kul! Det är ju inte helt bortkastat eller? Måste i såna fall komplettera upp Ma D, och det suger ju lite grann, men har så lite att göra på den här jäkla kursen så det är nog bara bra om jag får något mer att göra.

För jag har faktiskt fått massor med extra tid, varifrån vet jag inte, många bäckar små antar jag. I alla fall, så har jag ju slutat träna tjejerna, och läser mindre och enklare kurs i skolan. Så jag har massor med tid över att träna inför Gbg-varvet och innebandy. Sen försöker jag ju desperat att få The Sims att fungera, nu när dessutom PS2 bråkar med mig. Vad ska en fattig student annars göra om dagarna? Jag kan ju inte träna mer liksom....

Så ligger det till, var dessutom och jobbade igår. De är så otroligt underbara på jobbet! Alla är så trevliga och man känner sig så välkommen! Dessutom kändes det bra att man var lite varm i kläderna ändå och inte behövde fråga om hjälp var tionde sekund. Rundan gick ok, men som vanligt när det är ny runda så hittar man inte kortaste genvägarna jämt... men det var en skön runda. Fick hjälp av två olika gamla gubbar där när jag var lite vilsen i ett hus, hur skulle jag kunna veta att nr 16 och 18 var ihopbyggda?! Sen var man lite detektiv som vanligt, det är ett roligt jobb! :)

Idag hade vi nog vår första intressanta föreläsning, om kemikalier. Ojoj, om någon där ute tror ni klarar er undan alla farliga kemikalier och metaller så kan jag hälsa er att det är lönslöst! Men alla dör vi ju någon gång...

Idag ska vi ha spelarmöte innan träningen, det betyder maaaassa klaga på träningarna och tränarna. Det brukar med andra ord vara rätt festligt!

Jaja, nu ska jag återgå till min mössa jag håller på virkar, måste se om den blir lyckad först innan jag lägger upp en bild på den, vad ska folk annars tro! =)

Byebye blåbärspaj... Mmmm paaaaj..... =)

Jag har insett två saker med den här bloggen. För det första så skriver jag på tok för sällan. Och för det andra så är jag mest bitter när jag skriver. Kanske är det för att jag är en bitter människa som bara måste ösa ur sig ibland.

Det är ju många saker som jag finner orättvisa eller helt enkelt inte förstår. men jag ska försöka vända på den negativa trenden. Ett sånt sätt är att ta på mig misstagen själv. Inte att jag säger att jag är dålig, men att saker och ting blir som de blir och inte skylla på andra.

men det är svårt ska jag säga dig. För ibland vill man bara skälla på någon för att ens eget liv känns surt. Och det allra jobbigaste är nog när man är avundsjuk på någon annan. Det kan ju vara det jobbigaste som finns, hur ska man bete sig då?

Igår på innebandyn fick jag spela i första kedjan, wihu, eller, smurfligan var ju alla borta så det var väl därför. Jag ligger väl bra till i fjärde formationen så när alla dom är borta får jag kliva in i första. Men jag ska inte vara bitter för det, för jag har faktiskt skitit i innebandyn ett tag nu. Svårt att tro när tiden varit knapp men jag har faktiskt gjort annat. 

Nu har jag dock massor med tid, känns både bra och jobbigt. Man slöar till, men samtidigt skönt.

Jaja nu ska jag sluta klaga, och försöka skriva lite oftare och lite mera positiv här.

tjing tjing

Idag bär det av till holmen. Hem ljuva hem, eller hemmaön i alla fall. Då är det julpyssel och tentaplugg för hela slanten.

Jag trivs så bra här i Öret. Igår hade jag, Fred och emma en underbart trevlig kväll med bio och småprat. Men samtidigt kan jag inte undra om man gör livet bekvämt och enkelt för sig. Borde allt flyta på så bra som om att man inte behöver räkna dagarna? Ibland undrar jag om man inte saknar spänning och passion i livet. Så där så man själv nästan får gåshud. Ja jag menar lite Hollywood aktigt, men är det så fel?

Livet borde vara spännande, utmanande. Eller? Man borde känna varje dag att man är lycklig och uppskattar livet. Varje dag borde ha sitt eget syfte, sin egen mening. Leva varje dag i nuet. Men samtidigt så fullt av liv, passion och känsla.  Har jag så fel som ibland känner mig så bekväm i den vardagliga lunk som vi kommit in i. Eller är tiden nu en väntan på det som komma skall? Jag vill verkligen inte det.

Men vad ska man göra för att leva varje dag i nuet? Hur blir man en livsnjutare? Och hur hittar man spänningen i vardagen?

I vilket fall så lämnar vi de djupa tankarna för tillfället. Dumt att snöa in sig även om snön på marken är borta:)

Nu ska jag packa min väska.

Hyvää Matkaa!

En underbar syn mötte mig imorse, solen strålande från blå himmel och snön låg gnistrande över marken. Shit vad underbart allt kändes då.

Det går sakta men jag känner ändå att det går framåt. Det enda som är ett litet bakslag är innebandyn. Men samtidigt ger det mig ju chansen att göra annat som är kul! Känner mig så mycket friare, och försöker verkligen leva efter Oskars "det-löser-sig-alltid" filosofi. Allt känns mycket enklare, jag vet inte om det är vädret eller om livet faktiskt är lite ljusare nu. Visst finns det dagar som känns skit, men dagarna som är bra efteråt är så sjukt mycket ljusare istället!

Idag har jag i alla fall inhandlat de första julklapparna för i år. Känns bra att faktiskt ge bort saker som jag vet att mina kära vill ha! Och det gäller ju att vara ute i god tid eller? =)

Det är bara det där luriga att köpa en bra present till Fred. Jag vet ju inte vad jag ska köpa!  Menmen det kommer nog fram så småningom.

Är helt inne på kock nu med. Ska verkligen kolla upp det ordentligt efter jul med studievägledare och så. Känner att man måste ta chanserna som kommer i livet och livet är inte slut än på mååånga år. Det gäller bara att ta vara på den tid man har!

Snart är det lilla jul och hembesök! Då ska det bakas pepparkakor och mysas hemma på holmen.  Fred ska få uppleva sin första lilla julafton! =)

Nej nu mååååååste jag plugga! Ska ju på KFUM-avslutning sen! :)

Tjingtjing

En vanlig mulen novemberdag. Fred sover på soffan och inte en råtta så långt ögat kan nå.

Kan inte hjälpa att fundera. Har man verkligen gjort rätt val? När man ser vad alla andra gör så tycker man ju att man valt en enkla och säkra vägen. Men måste det betyda den tråkigaste? Under de fyra år jag pluggar kommer andra att hinna med massa resa och upptäcka världen och annat skoj. Men bara för att man tar den enkla vägen betyder väl inte det att den är fel?

Jag vet vad som är viktigt för mig. Det som förvånar mig att det är ingen i min närvaro som prioriterar likadant. I alla fall känns det inte så. Och då är man ju den som tar den enkla, tråkiga vägen. Det är ju det som är det svåra, att hitta någon som tänker som jag. Men jag har ju genom åren hittat personer som tänker som jag, men någonstans på vägen har vi tappat bort varandra. Nu skiljer mil oss åt.

Det svåra är att veta när man hittat rätt. Att stället man bor på är hemma, de man umgås med är vänner, det man läser i skolan känns betydelsefullt. Hur vet man det? Jag fattar att var och en måste känna efter själv. Och tro mig, jag har funderat, vridit och vänt och kännt efter. Men jag vet inte om jag blivit något klokare av det. Eller att jag bara insett att jag inte hittat den person som kan förstå mig och mina val.

Fred är ju en klippa, vad skulle jag göra utan honom. Men någonstans tror jag man måste ha en mer som förstår en än ens pojkvän. Annars står man nog ensam en dag.

Man kanske inte ska leta. Visst kräver ju vänskap engagemang och jobb. Men till vilket pris, till vilken gräns? vad jag vet så flyter det mesta på av sig självt. Men när det inte gör det då, hur mycket och länge ska man anstränga sig? Vad händer när man anstränger sig och personen i fråga ändå inte släpper in en. Ska man ge upp då? Eller ge personen mera tid? Ska inte såna saker gå av sig självt?

Och vad gör man med alla dom som är långt borta? Alla dom som av omständigheterna är i andra länder, eller flera mil bort.

Man kanske inte kan få allt. Jag har ju Fred, en lägenhet som faktiskt känns det mesta hemma sen jag flyttade hemifrån, en stad jag trivs i och med människor som undrar hur man mår. Är det rimligt att ha hela paketet eller är det önskedrömmar? En bunt med vänner som bjöd med en, lite som det var förr innan vi hittade alla saker som skiljde oss åt, eller någon man kan dela drömmar och tankar med och skratta tills man får ont i magen, utan att känna ett emotionellt avstånd. Det är ju bara det att man inte hittar någon som tänker på samma sätt. Visst har jag människor att umgås med, men hur väl känner de mig, hur väl känner jag dem? Kanske den där djupa vänskapen växer fram av sig självt till slut. Eller så kanske jag måste hitta mig själv ännu mer. Men jag har ju verkligen kämpat med det där i flera år nu. Och jag tycker att jag har koll på läget. Menmen, ödets nycker bestämmer jag ju inte över.

I vilket fall som helst är det snart jul. Och för första gången på många många år ser jag fram emot den, och jag ser fram emot att åka hem över jul. Det är ju tur att man alltid har familjen vad som än händer. Även om den också kan gå sönder. Men nu är den inte sönder, vi har byggt en bro över hålet som blev. En stabil bro.

Det var allt för denna gång.

Det borjar dra ihop sig mot sitt slut nu. Tyvarr. Sedan har vi ju haft lite otur med vadret har nagra dagar. Det har varit lite mulet. Inte stralande sol varje dag som det var forsta veckan. Sa jag har tillbringat dagarna med malins galna soldatkompisar medans hon har tagit dykcert. Jag ar mycket glad for hennes skull, men vad tusan, ibland har hon varit oresonligt grinig och trott. Inte sa kul. Tur att jag hade de andra att braka med da=)

Nyar var en mycket trevlig dag. Vi var en stund pa stranden medans malin tog ett dyk. Sedan stack vi in till Sakkala (centrum typ) och at lunch och pratade och hade allmant trevligt. Italienskt blev det idag. Vi har atit pa 4 olika italienska resturanger och 1 libanesisk. Sa undrar ibland om vi ar i Afrika eller Italien=) I alla fall, sedan akta vi hem och gjorde oss gryyyyyyyyymt vackra. Ah ni skulle satt oss tjejer, ojojjojojoj, vi var SNYGGA! Jag tror aldrig att jag varit sa fin innan, allt tack vare Aida=)

I alla fall, vi satt och gjorde oss fina i god tid. Sedan ner och ata en god middag nara hotellet. Sedan borjade klockan ticka sa vi fick stoppa en taxi for att komma in till Sakkala. Och givetvis skulle chaufforen forhandla om priset. Vi hade brottom sa vi gick med pa lite mer. Men haha, sedan fick Oskarsson forklara i telefon for ngn som kunde engelska vart vi skulle som i sin tur sedan fick forklara for foraren. Han visste inte vart vi skulle innan han fick ett pris, och tydligen kunde han bara pruta pa engelska. Men vi kom ju fram i alla fall.

Vi kommer i alla fall fram till nattklubben, och haha, vanta i ko bakom jarnstaket som vi gor i Sverige Nejnej, har var det en ingang, och alla ville in! Vi tankte vad fan, vi kommer inte hinna in innan tolv. Vi kommer fa fira nyar ute i kon. Men jaja, vi tankte att inget battre alternativ fanns sa vi gav oss in i striden. Da sag jag en kille vi sett vid butikerna runt hotellet och halsade. Sedan fragade hans kompis om vi ville komma in, givetvis! Sa han snackade in oss forbi tva vaktkontroller sa gav vi han intradespengar (tror han gjorde en liten personlig affar pa det med men vad tusan). Vi var antligen inne! Med 5 minuter till nedrakning (puh) sa gick vi till dansgolvet och invantade tolvslaget. Sa var det nya aret firat.

Idag har vi varit till Sharm el Naga och snorklat lite. Det var ett valdigt fint rev vid stranden. Men vi snorklade inte sa lange, sedan lag vi mest pa stranden och solade och njot av det fina vadret. Det var allt som allt mkt trevligt.

Har dessutom sluppit manga jobbiga forsaljare nu nar vi har Oskarsson. Mm, men ngt ska man ju ha gubbarna till med.

Ja, och sa ar ju malin numera dykare. Det ar ju inte fy skam!

Ar sa underbart har med det fina och varma vadret! Man blir helt varm innuti nar solen skiner pa en och det kanns som sommar! Det ar morkt for lange i Sverige. Eller sa ar det sa att det inte ar ngn sno helt enkelt. Sa att det blir for morkt.

Mm sa det ar bara att njuta av solen de sista dagarna.

Tjing!

//Johanna

Nu har vi varit har i nagra dagar. Jag onskar jag kunde beratta i detalj allting men det skulle ta pa tol for lang tid!

Jag och malin har i alla fall varit pa snarklingtur till Gifton Island. Vi snorklade forst ute vid ett korallrev. Det var fantastiskt. Jag och malin var forst i och simmade mkt langre ut an de andra. Det gjorde att vi sag manga mer sorters fiskar. Jag forstar fiskarna, klart man flyttar pa sig om det kommer 30 tokiga snorklare och ska kolla pa en. Det gick i alla fall superbra for mig efter den ypperliga snorklingsteknik som malin har lart mig=)

Sen var det lunch och vidare till Gifton Island. Det fanns ett rev dar med, nara stranden, men det var sa grumligt och manga snorklare sa vi gav upp ratt sa tidigt. Istallet njot vi av den underbara stranden1 Sanden var fin som florsocker! Men det var lite for mkt folk pa den for att det skulle kallas paradiso av mig. Jaja, allt som allt var det en lyckad dag. Vi sag ju delfinder fran baten pa vaen hem med! Det var otroligt!

Det som ar lite roligt ar att egyptierna alltid tutar med bilarna. Sen att de anvander diverse ljusutrustning pa bilen lite som de kanner for det ar en annan femma. Men ibland tutar de faktiskt for att ngn star ivagen. Men for det mesta ar det liksom helt omotiverat. Som om att de sager hej till varandra, eller att de liksom "hejhej vill du aka taxi?" Skitskumt ar det i alla fall.

Igar slacknade jag och malkin pa sangarna efter stranden. Vi hade tankt att aka ut till Sakkala men vi sov tre timmar pa hotellrummet istallet. Som klubbade. Sen skulle malin ivag pa date! Tihi en av vara guider till Gifton Island blev helt hanford av malins solbruna kropp! Sa han bjod med henne och jag orkae inte vara femte hjulet. Men vi hade pratat mkt med honom pa resan och han verkar verkligen vara en hyvens kille, sen skulle de bara ta en dricka tva timmar precis bredvid. Sa jag lamnade inte henne helt, ni som blir oroliga.

Sa malin har ett egyptiskt ragg. Jaja, idag ar ju inte vadret sa fint. Forsta dagen med molnigt. Sen blaser det valdigt mkt sa det var kallt pa stranden idag.

Borjar sakna hemma nu. Saknar min tjocke Fred sa grymt mkt. Vet nastan inte vart jag ska ta vagen. Ibland vill jag bara kasta mig pa forsta flyg hem, bara for att fa en kram.

Annars ar det lugnt har. Det ar skont och stillsamt. Jag mar bra i kroppen, trots att jag knappt tranat ngt. Det blir hardtraning nar jag kommer tillbaka=) Kan behovas. Ska bli skont att komma hem faktiskt. Saknar hemma liksom. Jaja nu ar jag har, och det ar underbart att bara kunna ta dagarna som de kommer!

Skulle trivas som fisken i vattnet har om inte det vore for alla patrangande manniskor och att min Fred inte ar har.

Men nu ar det bara en vecka kvar att njuta av=) Och av saknad.

//jonna

Dagen darpa far malin nastan hoppa pa mig for att  fa upp mig ur sangen. Det galler att vara uppe tidigt for att slippa koa till omelettkillen. Efter en fantastiskt god frukost, som vanligt, forsoker vi springa ner till stranden for att undvika alla forsaljare. Vad som ar tur ar att de flesta forsaljare inte ar sa morgonpigga. Vi klarar oss alltsa ganska bra ner. Sen galler det att slass med pensionarerna om de basta platserna. Idag blaser det valdigt mkt pa stranden sa alla konkurrerar om de platserna som ar i la. Men vi visar ingen nad!

I alla fall, nar man val ar pa stranden sa ar det bara till att se ut som du sover om det kommer ngn forsaljare mot dig. Nej man slipper dem inte dar heller. De ar overallt! Men de har vill salja dykkurser och utflykter eller massage. Malin ska ta dykcertifikat btw, myyyyyycket billigare an hemma i Sverige.

Efter en het formiddag tillsammans med Ingvar Kamprad (haller pa lasa IKEA-boken, IK ar ett geni!!!) sa ar det dags for lite lunch. Vi ater pa stranden pa en liten resturang.Maten ar fantastiskt delikat! Och sen ar han ju charmig gubben som har det. Malin var till och med och badade, inte illa=)

Lite sola igen efter lunch men det blaste sa mkt sa vi bestamde oss for att ga upp tidigt till hotellet. Vi blir tvungna att ga in till samma butik som igar for att betala for vara grejer. Men killen ar inte dar sa vi far prata med ngn annan. Som tur ar han ratt sa faordig. Sa vi kan smita ratt sa enkelt, men da klacker malin ur sig "Johanna, ska inte du ha snorkel och mask?". Doh, fast igen. Jaja jag far ett erbjudande om snorkel, fena och mask for 400 egyptiska pund. WTF tanker jag och sager att det ar for mycket pengar. Prutaren malin slar till: 250. Nej 350. 300. Efter mky om och men blev det trehundra. Sedan fick jag manga forvanade miner nar vi berattade for egyptier att vi betalat sa mkt. Dammit.

Efter det lilla ranet fortsatter vi hem. "you come back and pay tomorrow" Fine fine. Men vi hinner 50 meter till innan nasta kommer. En ung kille kallad Richie och hans van Adriano. De lurar med oss ner i R:s butik: en garderob med lite klader i som han saljer. Jaja det var lite stelt men de bjod pa pepsi och vi snackade. Malin skrev i ngn gastbok. Sen fick vi antligen ga hem,

Upp o duscha sen ivag med var receptionist till Sakkala, delen av Hurghada som ar centrum och de flesta butiker ar. Typ som vanliga butiker o Mc Donalds. Vi gick en svang genom centrum sedan tog vi taxi ut till en del som ar byggd i storsta del for turister. Det ar en lang gagata med massa butiker och resturanger i vasterlandskt stuk. Vi gick dar och tittade runt lite.

Sedan kopte vi lite alkohol taxfree med vara pass, det var darfor som var receptionist ville ha med oss. Sa vi kunde kopa ut at honom. Jaja, malin och jag koper en flaska vin vi tva.

Sen vet vi inte riktigt vad som ska handa men en av hans kompisar plockar uppp oss och vi aker runt och gor jag vet inte vad. Han kor som en tok i alla fall. Snirklar mellan bilarna som en mask i 130 km/h. Helt sjukt. Vi trodde nastan vi skulle do, malin blev till och med aksjuk. Det kandes som att aka en bilracetavling pa film.

Vi slutade hemma hos receptinionisten och med hans kompis. Vi drack lite vin, pratade och hade skoj men sen fick vi nastan tvinga oss hem. Men hem ville vi for det var sent. Val hemma var det sovdags.

Sa var var julafton. Valdigt konstig om jag far saga det sjalv...

//Johanna

Det borjar med att jag stannar uppe hela kvallen innan och tvattar som en tok for att fa alla klader rena. Sedan packa, packa om, packa om igen, och sen ger man upp. Ar krogtaxi till anki och syrran hennes. Blir vackt mitt i natten "Fy fan vad fulla vi ar Johanna". Det kryddade upp min somn lita extra=)

I alla fall, vaknar okristligt tidigt och inser att jag har tusen saker att gora. Packar om min vaska igen nagra ganger. Sedan maste jag skynda mig till bussen, har inga pengar pa kortet sa maste kopa en biljett i automaten, med enkronor. Det slutar med att efter 3-4 kronor fastnar en och man far borja om. Tiden rinner ivag och jag svar at maskinen. Som tur ar erbjuder sig en kille mig att aka pa hans kort for tio spann. Val pa stationen sitter jag och vantar pa taget. Sitter ensam pa en bank och tanker "yes, slipper dela med ngn". Kortvarig lycka. En mycket trevlig och konstig, alkoholiserad gubbe satter sig och vill prata. Hander alltid mig jag vet, men i alla fall, annars brukar jag inte kunna vara elak och ignorera dem utan lyssna och le. Men just idag ar jag grymt trott sa jag forsoker diskret fortsatta lasa min bok samtidigt som jag nickar da och da nar han berattar om sina vanner han har. Mordare, brottslingar och kyrkliga. Till slut kommer jag pa taget.

Moter upp malin pa cityterminalen. Eller det ar meningen att vi ska traffas vid forex vid snurrdorrarna. Val dar ringer malin och vi sager "var ar du?" och jag sager bakom stolpen, malin borjar alltsa leta mellan stolparna och vecko-pendlarna borjar titta konstigt pa henne. Ingen hittar ju den andra for jag ar pa bussdelen och malin pa tagdelen. Men stolpar och forex finns det ju gott om=)

Vi tar oss till Aranda, ar dar i massor med god tid och vantar in flyget. Dessutom ar det 1 timme forsenat sa vi vantar och vantar. Flygturen gar bra, kollar lite pa film och snusar lite. Nar vi borjar narma oss Hurghada ser vi alla gatljus och pooler! =)

Sen fick vi koa i sakert en timme for att komma igenom passkontrollen. Det var mellan ca 24-01 vilket resulterade i att det kom maaaaanga end-of-world-citat. Ni som sett det klippet vet precis vad jag snackar om=) Sedan bussresa till hotellet. Vi fick inte ens bara upp vara vaskor sjalva utan en kvick egyptier gjorde det. Rummet ar ok, alt ar frascht men kanske inte sa rymligt. Utsikten fram balkongen innebar en vagg.

Upp tidigt nasta morgon for att ata frukost. Inse att de har hur mycket personal som helst i resturangen dar frukosten serverades. En kock star och steker bara omeletter hela morgonen sa man far farska, en annan star och steker plattar. Brodet ar utsokt har! Men allt palagg ar mystiskt sa vi ater det med bara smor.

Forsta dagen var vi pa ett informationsmote forst sa vi hann inte sa tidigt till stranden. Den ligger typ 200 meter ner pa gatan. Men det ar ett helt projekt att ta sig ner till stranden. Alla forsaljare star och vill skaka hand, fraga hur man mar, vem man ar, var man ar ifran och sen har de alltid en ursakt: kom och in och ta mitt visitkort, skriv i min gastbok, hjlp mig oversatta detta osv. Man blir ratt trott efter ett tag.

Men vi hittar ner till stranden till slut. Hotellet som ligger vid stranden ar underbart! De har tva fina pooler, en mysig resturang och fin strand. Och det fanns massor med killar som var anstallda bara for att ge solmadrasser till gasterna och hjalpa dem flytta solstolarna. Bara sol forsta dagen.

Vi gor oss ett forsok att ta oss hem men fastnar hos forsta forsaljaren. Han lurar in oss i sin butik. Skriver vara namn pa arabiska pa en "gava" ett stycke papyrus med ngra bilder pa. Till slut lurar han oss att kopa horoskop med vara namn pa, men malin prutar ju sa klart sa vi far det billigare. Men jag tror han lurade oss i alla fall.

Han forsoker dessutom salja massa parfym till oss men vi smiter. Vi hinner 30 meter upp och sen kommer nasta. Han skamtar mycket och ar trevlig. Vi luras in i hans butik, men han saljer utflykter. Vi blir bjudna pa te och sitter och snackar i nagra timmar. Han ar trevlig och forsoker verkligen inte salja ngt till oss. Sen bjuder han oss pa mat sa vi gar till hotellet for att frasca upp oss. Sedan tar vi, han och hans guidevan en taxi till andra delen av staden och ater sa sjukt god "sea-food". Sjukt gott. Sen vidare till ett cafe for en kaffe, ett gang turbankladda man spelade och sjong gammal egyptisk musik. Fascinerande. Sen hem och sova.

Har massor att beratta om de andra dagarna med men maste sluta nu for magen kurrar.

Hoppas ni fick lite kul att lasa!=)

\\Johanna