Johanna

Dagarna är för långa för att man ska ha något att göra. Ute är det för kallt för att bara vara, men för oinspirerande för att göra något vettigt. I skolan pågår trögflytande seminarier om människans vara och ha. Många intressanta frågor ställs, frågan är om man får några svar. Om det där med att ha eller att vara faktiskt har en poäng. Och alla valen, jag tycker man ställer nog med val ändå. Nu ska allt man gör vara ett aktivt val?

Om det är något jag lärt mig under årens lopp så är det att hitta sig själv. Men fortfarande finns det stunder där jag ifrågasätter varför jag reagerar på saker och ting. Varför spelar vissa människor en så enormt stor roll i ens liv? Vissa mår man bra av men andra vill man mest slippa. Ändå kommer jag på mig själv att tänka på om de bryr sig eller inte, knäppt va? Jag försöker helt enkelt koppla bort men det är inte alltid lika lätt alla dagar.

Jaja nog om mitt gnällande. Men jag tänker väldigt mycket på relationer, vad de innebär och vad det innebär att inte ha dem. Och när jag tänker tillbaka så har jag alltid haft de här sortens problem. Ligger problemet i själva verket hos mig? Jag som egentligen bara vill väl. Jag som egentligen bara vill känna samhörighet med en enda, bara en enda, men uppenbarligen är det för mycket begärt. Jag har ju Fred, han är mitt allt, verkligen. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom...

Vi hade i alla fall grillkväll med lite gamla klasskamrater häromkvällen. Det var trevligt, men samtidigt får man verkligen perspektiv på hur vi förändrats som personer på så kort tid. Och hur mycket och lite vi har gemensamt nu. En del känner man knappt längre.

Men det verkar vara en del av livets gång. Relationer. Men varför är det en så krånglig och jobbig väg så många gånger? Vi är ju beroende av varandra, borde inte det göra saken enklare?

många frågor, få svar. Jag vet att jag mest gnäller om det uppenbara.

//Johanna