Johanna

Okej nu är jag människa igen! Efter en vecka i total förkylning så har jag återuppstått och nu är det träningsvecka som gäller! Sen att Fred kom hem och underlättade mitt liv gör saken bara bättre! Så nu är alla räkningar betalda, tvätten i maskinen och solen skiner. Kan det bli bättre?

Uppsatsen går framåt, tro det eller ej, sakta men säkert ska tilläggas...

Igår var det premiär för Play-off 2 för div 1 laget. En rätt enkel vinst 7-2. Jag trodde ju inte vi skulle hålla men tjejerna bevisade motsatsen och framför allt så är jag besviken på Sten Sture. De höll inte alls den klass jag trodde de skulle hålla. Vi får väl se, en elitseriesäsong är inte så långt borta nu. Det gör framtiden minst ut sagt spännande. Och framför allt slitsamt, för träning kommer det behövas! Men vilken chans för Örebro att visa att de håller i innebandy-Sverige! Och herrarna går in och dominerar sin match mot Hammarby, borta! Jag är minst sagt imponerad. Kanske är vi redo i gnällbältet för äkta, underbar, elitinnebandy? Det vore ju toppen!

Annars är våren här på allvar nu. Visst att det snöar och blaskar men solen håller på vinna nu!

Det har ju varit en fantastisk vinter! Men nu får snötäcket allt ge med sig här för solen. Jag vill ju se krokusar, påskliljor och tussilago nu!

Nu ska jag återgå till pluggandet, för det är ju ändlöst nuförtiden =)

/Johanna

Okej, jag brukar aldrig bli sjuk, och blir jag sjuk går det över på max två till tre dagar. Nu är jag inne på dag 4 med toksnuva som bara blir värre, ont i halsen och på kvällarna blir jag småfebrig medan jag under dagarna bara har huvudvärk och yrsel. Toppen, verkligen toppen. Speciellt när jag sitter här helt ensam i min lägenhet. Tur att jag handlade dagen innan jag blev sjuk annars skulle jag nog ha svultit ihjäl. Eller hur många dagar kan man överleva på Baileys och knäckebröd? (det som fanns i skåpen innan jag handlade)

Fred, ja han roar sig med att supa och åka skidor i Österrike hela dagarna. Inte gör han någon nytta för mig inte. Samtidigt ska jag försöka genomföra någonslags uppsatsskrivande. Ojoj, ibland är livet jobbigt.

Men det jobbigaste, förrutom ensamheten, är nog rastlösheten. Jag är slut i kroppen, men samtidigt kan jag inte koncentrera mig, fokusera eller göra något konstruktivt i längre än några minuter. Sen att man är ensam med den enda kopplingen till världen är TV och dator. Tro mig, det blir väldigt ensamt när man kl 22 på kvällen inser att det enda man sagt på hela dagen är godmorgon till råttorna.

Men sova går ju, i ren utmattning, och sen vaknar man trött i alla fall.

Nej jag är nu redo att bli frisk på riktigt snart. Det är ju meningen att jag ska dra igång någonslags träningsperiod här. Men det får ju vänta. Tråkigt men sant.

Idag har jag faktiskt skrivit 2000 tecken, läst och valt metod samt läst till historiakursen. Men det känns ändå som jag inte gjort något eftersom solen fortfarande lyser. Jag har alltså för mycket tid att sitta still, eller så är jag väldigt ineffektiv. Det blir inte så motiverande med slappkväll hemma när man slappat hela dagen medans man försöker motivera sig själv att plugga.

Nej, tack för att ensamheten tar slut på söndag i alla fall.

Annars händer inte så mycket, slut på innebandyn nu. Eller matcherna i alla fall. DET är skönt! Fokus på uppsatsskrivande. Och sommarjobb, det lär man ju inte få något. Det blir jag och brorsan som kommer slåss om vem som ska få klippa gräset åt pappa för en liten slant stor nog som glasspengar. Jaja, det var ju länge sen sist så...

Nu ska jag återgå till min ensamhet.

Byebye

/Johanna

Så här i OS-tider är det ju lite skralt med sömn. Eller jag försöker sova medan Fred absolut måste kolla på skicross eller något annat irrelevant som han aldrig skulle kolla på om det inte vore OS. När man dessutom läser att Finland håller på göra sitt sämsta OS någonsin, sen 1930-talet då de faktiskt tog tre medaljer och än så länge bara har en, så kanske det inte var allt för överraskande att vakna till 0-3 förlust mot Sverige i morse. Sen att man får förnedrande SMS, ja visst är det lätt att sparka på den som ligger? Men vilket tur att jag är lite muterad så att jag faktiskt sitter och hejar på Jonsson och Kalla, så man får vara glad någon gång.

För övrigt så är det ju den här fördömda uppsatsen som har börjat krångla. Eller vad som är upptakten till den. Men tror ju jag har listat ut vad jag ska skriva om nu, på tiden kanske.

Var ute i snöstormen i lördags med Fred. Det var riktigt mysigt att pulsa runt med snö upp till knäna och låtsas som att man var på vandring eller i en övergiven "ghost-town" efter någon slags katastrof. Ja, för både Fred och jag var lediga i helgen, eftersom inget lag vågade sig ut i snöstormen, så vi blev hemma. Nu är det hur länge som helst sen jag spelade match! Helgen innan lämnade Silvergruva WO, för att kolla på rally!? Snacka om att man blir bortprioriterad... Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Är heeeelt rastlös i kroppen. Ungefär som efter Ida och Gustens koffein exprement, men nu beror det på för lite rörelse. Samtidigt är jag inte sugen på att springa i detta kalla snöiga väder. Och plugget kallar obönhörligen.

Ska väl försöka få ihop någon slags kritisk ananlys här. Men vet inte riktigt hur det ska gå till bara. Man måste få en invigelse en öppning. Så att det rinner på. Nu är det mest uppräknande fakta. Jaja, det kommer, inatt någon gång. Ydén kommer hit ikväll, han och Fred blir väl uppe hela natten för att kolla på OS så jag slipper nog sitta ensam i alla fall.

Blir sjukt sugen på att åka skidor med! Måste köpa ett par till nästa år! Om det nu någonsin kommer någon mer snö. Eller så har vi förbrukat kommande 10 års snöförbrukning.

Usch, måste fortsätta skriva nu...

/Johanna

Jag är ledsen att meddela att min lilla vän Brorsan har gått bort. Efter att ha sett allmänt nerslagen och trött ut somnade min älskade vän in under natten. Hoppas han får ett fint liv i rått himlen!

Så nu är det bara två små knytt i buren. De undrar nog var han är, men hur förklarar man för en råtta att deras vän har vandrat vidare?

För övrigt har det varit full rulle här under helgen. Mycket mycket besök och lite lite plugg. Och ingen innebandy heller. Inställd match på lördagen och för lat för att spring något längre. Samtidigt som det värker lite i hjärtat av skippad löpträning så har jag sjukt mycket i skolan som gör att jag verkligen borde plugga hela tiden. Sen att man inte gör det, det är en annan sak.

Spelade Super Mario World med Börne igår kväll. Fy tusan vad man har saknat det! Spelade det som en tok när jag var liten. Måste köpa ett Wii när jag är klar med skolan, inte innan. Då kommer jag aldrig att klara uppsatsen.

Jaja, nu måste jag återgå till pluggandet. För om man inte sköter sig under veckan måste man jobba in det på kvällarna.

Vila i frid lilla Bror. Jag och Fred kommer alltid komma ihåg dig och din underbara personlighet!

/Johanna

Har precis kommit tillbaka från en underbar löprunda utomhus. Visst isar andedräkten och man svettas och känner sig allmänt klumpig i alla kläder men ändå finns det något underbart över att pressa kroppen steg för steg. Löpning i kyla är så uppfriskande, som att hoppa i en lite för kall sjö när man ska simma eller som den där snön man alltid lyckas få innanför jackan i ett riktigt bra snöbollskrig. Helt underbart helt enkelt. Efter en varm dusch sen och lite mat mår man som en kung. Det finns nog ingen bättre känsla.

För övrigt så har jag begett mig tillbaka till Svea rike och tillbringar dygnets timmar i Skövde hos Fred och hans familj i Ryd. Som vanligt känns det som vi alltid äter och slappar alldeles för mycket. Men det är inte så fel det heller som omväxling.

Lyckades slänga ihop något slags arbete idag med på några timmar, eller nja, snarare ett utkast. För det var riktigt dåligt och jag kom knappt halvvägs. Men så blir det när man passar på att spela Sims och Mariocart hela dagarana på holmen och här bara äter och slappar man. Men måste väl försöka ta tag i det där innan helgen nu. Sen är det ju innebandy och återfärd till Öret.

Vi får väl se vad som händer på nyår med. Än vet jag inget mer än att Fred kommer däcka klockan tio eftersom han ska jobba 6-16 samma dag och har ett helt flak Lapin att dricka. Kommer sluta som förra gången. Dock får jag ju inte hänga på P den här gången eftersom han kommit på att om jag är med honom på krogen så tror folk att jag är med honom. Fattar ni? Han får ju inga tjejer?! Och nu när han har lägenhet och alllt. Appropå den där lägenheten, han har fått för sig att jag ska hjälpa honom flytta hans soffa och bord nu när han är ledig. Han bor ju bara på typ 4:de våningen utan hiss. Jag skulle inte tro det va.

Det är härligt mycket snö här i Skövde! Lite riktigt vinter då allt typ töade bort när jag lämnade Åland.

Nej nu tjatar P på att jag smattrar för mycket så ska nog gå och däcka i soffan innan det är dags för sängen.

Tjing tjong och glöm inte bort mellandagsträningen!

Igår var det den stora dopparedagen. För min del innebar det en ritt i Storbyskogen med Linda och hennes familj. En riktigt trevlig upplevelse med fint snötäckta träd i skogen och trevligt sällskap. Och jag höll mig på hästen hela vägen också =)

Sen var det dags för jul på Ollas som inleddes med Kalle Anka så klart! Allt som allt var det en härlig kväll och sen att man fick en julgransbelysning  i julklapp är ju bara ett plus. Och så åt man alldeles för mycket också som vanligt. Vi spelade sällskapsspel efter middagen, försök själv med twister efter en julmiddag och iförd jeans!? Helt omöjligt att klara sig längre än några minuter. Men kul var det i alla fall.

Idag var det juldag hemma, till och med Anton som kom mitt i natten är ju här nu, och vi har delat julklappar. Jättemånga som vanligt fast pappa alltid säger att han ska dra ner på det. Bästa var nog klappen till familjen, en 47 tums LCD tv och hemmabiosystem =) Nu får man valuta för Viasatpengarna!

Själv så var nog den bästa klappen min smurf jag fick av Manda och Lina och Lindas present bestående av hemmagjord olja och örtsalt.

Sen avslutades dagsljuset med ett gammalt hederligt snöbollskrig med syskonen. Oj man märker ju att man börjar bli för gammal för det. Men kul är det fortfarande.

Nu ska jag till Linda på julfika. Måste ju tyvärr börja plugga snart igen. Blir nog imorgon :)

God fortsättning!

Idag började dagen med julkalendern som vanligt. Man kan ju inte bryta en decembertradition ju :) Sen var jag faktiskt ut och sprang en sväng. Underbart tyst och fint med snön i skogen! Man kan inte sätta ett pris på den tystnaden, den är helt underbar!

Sen var det julgransletande som stod på schemat. Vi vandrade iväg hela familjen Bertell, ja inte Anton för han vet ingen vart han är... Två hundar, fyra barn och en pappa går på led genom den snöfulla skogen. Du kan ju gissa hur många gånger vi sprättade snö innanför varandras jackor när man gick under de snötyngda grenarna! En hel del snöbollskrig också. Det är ju perfekt att gömma sig bakom alla små sly träd och anfalla! Pappa var mest irriterad på att vi inte fokuserade på att hitta den perfekta julgranen. Vi hittade en till slut i alla fall. Och om vi var en lustig trupp bort så var vi ännu roligare hem. Pappa går först med en stor julgran (myyyycket större än de där mesiga man kan köpa i staden, och yvigare) sen kommmer Jäki och Lida som båda kivas om vem som ska bära lilländan på granen vilket Lida vinner för Jäki tröttnar. Då återgår Jäki till att berätta för Lida var alla kullar och rötter kommer, då hon inte ser något när hon går. Tyvärr slutar det mest med att hon trillar i alla fall. Sen går Manda med en fastkopplad Tuffs, vars attityd är: " jag vill springa, men jag sitter fast, jag vill jaga rådjur, men jag sitter fast, jag vill vara först, men jag sitter fast, snön är kall men jag vill springa i den" osv. Helt hyper med andra ord. Efter alla dem kommer emma som mest är liten, ynklig, blöt, kall, full med snö och ville mest hem men all snö var i vägen och den blockerade vägen för henne (den var typ högre än henne) och sist kommer jag förstås. Och givetvis bombarderade jag alla med välriktade snöbollar.

När vi väl kom hem så var det pulkbacken som skulle invigas. Inte riktigt så mycket snö som man kunde önska kanske så det gjorde lite ont ibland. Menmen, fort gick det på slutet när vi åkt några gånger i alla fall. Men det där med tåg blev mest misslyckat. Det gick inte alls lika  bra som när vi var små. Kanske det är för att vi alla är mycket tyngre och pulkorna är mycket mindre. I vilket fall så hade vi superskoj. För ett race ner för backen kan väl ingen säga nej till? =)

Sen har det varit julkalendersmarathon på eftermiddagen med mina småsyskon. De har ju inte kollat ordentligt som jag! Så nu är alla uppdaterade inför morgondagens spännande upplösning!? Kommer Gjerta att komma undan?!

Och så ringde min kära vän Linda också. Så nu blir det morgonritt under julaftonsförmiddagen. Det ska bli trevligt! Sen blir det julmiddag på Ollas. Så våra egna julklappar kommer inte delas förrän på juldagen! En extra dag att vänta. Mest jobbigt för Jäki för han slinker ofta ur sig sånt som han inte ska berätta.. =)

Nu är det julpyntsdags för julgodiset fixade vi redan igårkväll!

God jul än en gång, för nu är det nära!

Idag har det varit en sån fantastisk dag! Gnistrande vit snö och vacker helblå himmel, bitande kallt och äntligen jullov! Eller lov och lov, vi har ju en uppsats att skriva menmen, inte idag!

För att tala om uppsatser så har G godkänt min B-uppsats! Såååååå underbart! Inget toppbetyg kanske men godkänt är godkänt! Och på hemtentan i den tidigare kursen fick jag VG, fattar ni VG?! Jag som tyckte jag bara ordbajsade rappa-kalja medan de andras verkade så proffsiga. Ojoj, ibland kan jag med. =)

Så nu är jag färdigpackad och lägenheten är städad. Ingen komplettering över jul och snö och kyla. Kan ett jullov börja bättre?

För imorgon bär det av till Åland igen. Mest plugg och träning kanske men ändå njuta av vintern. Det ska bli skönt med lite omväxling.

I helgen var jag i Skövde, åkte efter matchen som för övrigt gick ganska bra faktiskt. Gjorde ju till och med ett poäng. Ojoj, jag vet =) Nej men sen inleddes lördagen med glöggkväll och slutade på Bogrens. Hängde med P eftersom Fred däckat vid elva. En enormt trevlig kväll faktiskt. Börjar verkligen passa in i Skövde-gänget nu.

Nej nu ska jag försöka hitta ett akvarium till mina små bäbisar som de kan bo i över julen.

God jul!

Idag var det julklappsbyte mellan Fred och mig. Jag vet, lite tjuvstart men vi ville byta när vi var själv innan vi skiljs åt. Imorgon blir det ju Skövde och sen åker jag hem till holmen över jul. Så i alla fall fick Fred sin julklapp och han var ytterst nöjd:) Jag visste att det var en superbra present! Ni kan ju inte gissa vad jag fick av honom! Jo nämligen swinglektioner med start 14 januari. Givetvis så ska ju han ta lektioner med mig. Riktigt riktigt riktigt bra present!

Sen bar det av mot Marieberg för sista julklappsshoppingen. En lyckad runda faktiskt så nu är det klappat och klart till jul :) Det var inte så mycket folk heller, stort plus! Men vet inte riktigt hur jag ska göra med de där små bäbisarna över jul bara.. Hmm... Måste hitta  en lösning till dem.

Sedan var vi på Avatar innan Fred skulle till tåget, han ska ju jobba imorgon, och vilken film. Lite klyschig och ologisk kanske en del tycker. Men det är den bästa film jag sett! På riktigt! Ingenting kändes overkligt eller knäppt fast 70 % av filmen är animerad. Jag blev helt såld i alla fall.

Nu är det ju snart jul som sagt. Ni följer väl julkalendern? Vi kollade klart på Sune idag med. Ojoj vad den är bra!

Match imorgon, är asladdad! Sen fullt ös medvetslös!

/Johanna

I tisdags var det alltså baklängesfest hemma hos pojke. Nummer två och jag tog en liten glögg så där på efterfesten innan. När vi sedan kom dit och tackade för senast var det dags för marängsviss följt av fläskfilé och någon slags räktoast. Det var himla mysigt faktiskt och vi hade riktigt trevligt. Sen bar det av till Satin där det visade sig bara vara småkids. Undrar om de ens var arton. Sanna blev ju uppraggad, som vanligt, och pojke gick hem själv tidigare, som vanligt. Men det var ändå en mycket trevlig kväll. Och på väg hem träffade vi på självaste Carl-Jan! Lite dragen i luvan kanske, men Sanna och Gusten springer ju fram och ska prata.

När man sedan vaknar lite sliten dagen efter med kläder runt hela sovrummet och sminket kletat på kudden så bländas man av den där härliga snön. För det har ju snöat hela tisdagen och hela natten så onsdag morgon gnistrar bara värre! Jag tycker att det är så härligt när det är så där riktigt kallt och snön är nylagd. Innan allt salt gör snön brun och innan alla snöhögar är täckta av hundkiss. Det är absolut bäst då! Och att solen skiner är ju bara toppen.

Lämnade ju in hemtentan igår med, så när man kom hem var man fri! I alla fall kändes det så. Så njutning för fulla gubbar av dagen.

En liten tupplur och middag senare var det dags för träning. Och det gick så fantastiskt bra när vi spelade! Det var som om jag verkligen har tagit ett steg framåt i utvecklingen. Sen att jag fick spela med Bettan och Krilla gjorde det ju bara enklare och roligare! Det finns kanske hopp om mig ändå=)

Appropå något helt annat, så kollar ju jag och Fred på Sunes jul, mest kanske för att Fred ska få se på en julkalender fast han inte orkar upp till den på tv, så då blir det Sune. Då kan man ju inte undvika att undra vad Sune gör nu, det är inte riktigt någon som vet. Men i alla fall så fick vi en annan glad överraskning här om dagen. Det är ju klimatmöte nu för fullt i Copenhagen så då råkade vi kolla på nyheterna på svt om det. Gissa vem som dyker upp i bild för att göra ett seriöst repotage om klimatdebatten?! Sune tänker ni va? Men nej, det var Lill-Erik! Från Bert! Både jag och Fred tappade hakan. Men samtidigt blev vi glada att Lill-Eriks karriär inte dött efter hans hårda roll som hackkycklingen i Bert.

Ojoj, livet slutar aldrig att överraska en.

Imorgon ska jag och Fred byta julklappar med varandra! Han kommer bli så glad, jag har ju liksom hittat den bästa presenten ever!

Nu ska jag ut i solen och försöka samla lite D-vitamin!

Tjolahopp!

Ibland glömmer man bort det som verkligen betyder något. Livet handlar om så mycket mer än vem som får spela en period, en match, en säsong. Livet handlar inte om vem som är bäst, vem som får mest och vem som förtjänar vad. En fet pension, en bil som går snabbt och ett jet-set-liv är inte det som ger en mest.

Ibland är det svårt att se det som är viktigast. Ibland får man leta länge och inte hitta det. Ibland kommer det till en som en blixt från blå himmel. ibland måste man bara vara nöjd med det man har.

En sång på radion, en promenad i höstluften, ett leende från en främling, en kyss av den du älskar, en hälsning från en nära vän, en kopp nyponsoppa en mörk dag eller bara känslan av att lyckas. Ibland är det enkelt att känna vad livet handlar om. Ibland ser vi inte bortom vår egen förmåga.

När man gråter av ångest åt sitt eget misslyckande. När ens föräldrar gråter av vanmakt och ensamhet. När man blir kritiserad för sina prestationer. När man mår skit och mest vill försvinna. När de man räknar till vänner sviker. När regnet blöter en in på kroppen eller när man försöker hinna med allt arbete i tid. Då ser man inte klart, då kan man inte se de ljusa stunderna. Då ser man inte vad livet handlar om.

För jag tror att de handlar om de där små sakerna. Och hur vi känner inför dem. Vem som helst kan förstöra livet genom mörka tankar och ensamma stunder. Vi är inte gjorda för att stressa, vara ensamma och leva upp till alla orimliga krav. Bäst vore om alla stannade och frågade sig själva vad de egentligen är det viktiga i livet. Kanske vi skulle ha lättare att vara ärliga mot varandra och stötta varandra då.

För att vara ensam är idiotiskt. Även om man vet vad som är viktigt i livet...

/Johanna

För det första har jag varit en vecka med pappa i Skottland. Trodde jag skulle dö med en pappa som körde i vänstertrafik?! Menmen, vi körde ju bara nästan på en bil och en fotgängare. Inte en skråma dock!

Sen när jag kom hem väntade en kritiken från G på uppsatsen. Så det var bara att skriva om. Har i princip inte gjort något annat än skrivit konstant tills i tisdags. Ätit någon gång och sovit lite kanske. men annars mest stängt av världen. Och nu har man bara en bunt som ligger där och väntar på att läsas. Arbetet tar aldrig slut.

Ikväll ska jag träna med för första gången på två veckor. Jag kommer inte kunna gå på hela helgen!

Undras vad man ska göra nu hela kvällarna när man inte behöver sitta och plugga. Det känns nästan som man glömt något för att man inte pluggar hela dagarna. Har ju iofs suttit med Sofia hela dagen i skolan och opponerar på en annan kursare.

På fredag ska man vara någon slags försökskanin till Smurfarnas C-uppsats. Undras hur det ska gå. Då kommer jag däremot inte kunna gå på resten av veckan!

mmm, knäppt hur allt kan bli ibland, livet och så...

nej tillbaka till verkligheten, träning väntar!

/Johanna

Visst är det förunderligt hur livet slutar. När man blickar tillbaka blir jag väldigt förvånad. Ofta behöver man inte alls titta lång tillbaka heller. När jag grät av ångest efter mina första usla träningspass på backposition trodde jag aldrig att jag skulle få sitta på bänken i Kumladerbyt och se matchen från första parkett. Ännu mindre trodde jag att det skulle kännas så bra, men det gjorde det. Och allra minst trodde jag väl att jag en vecka senare fick chansen och tog den. Jag var grym och det är få saker som hittills överträffar den känslan.

När jag var liten och mest hatade pappa som kom in och bestämde en massa dumma regler kunde jag inte drömma om att han är den käraste förälder jag har nu och att vi sticker till Skottland bara han och jag på torsdag. Freds mor är en klippa, men inget är ju likt ens egna föräldrar ändå.

Om alla dessa kvällar jag legat och tänkt mig bort hur mitt liv skulle se ut, kunde jag någonsin förutsäga min flytt till Mullsjö? En flytt som kom att bli en stor besvikelse och min stora räddning samtidigt. Besviken att jag kanske inte uppnådde mina mål jag hade innan jag åkte ner, men lycklig för att jag fick nya. Och framför allt, fick uppleva den första stora kärleken.

Flytten till Örebro blev slutet på många relationer men samtidigt starten till så många nya. Nya relationer som inte alltid håller vad de lovar. En del blir regntåliga medan andra sakta tynar bort.

Mitt allra största misstag i livet är att jag lämnade Åland. Samtidigt är det mitt allra mest lyckade val. Jag har vunnit så enormt mycket av livet tack vare det valet. Men samtidigt har räkningen varit kostsam. När jag lämnade Åland var jag en glad tjej från en glad familj, men enorma drömmar och kanske lite för stora skor. När jag kommer tillbaka nuförtiden är vi en splittrad familj, dock tillfreds men åtskiljd, och jag är ingen liten glad tjej längre. Nu är jag vuxen och ser på livet så annorlunda.

Ibland önskar jag att jag aldrig åkt. Att du och jag Sonja kunde fortsätta vara vänner, träffas och äta gröt med blåbär. Att jag och Linda stöttat varandra i livets sorger och kommit ännu närmre. Att jag känt min mamma som jag gjorde förr. Att jag kunde glädja min familj med min närvaro. Att jag kunde tillbringat mer tid med farmor. Umgåtts med mina kusiner och prata den underbara åländska dialekten. Genom att åka skapades så stora avstånd till alla mina nära och kära, inte bara geografiska avstånd.

Samtidigt älskar jag mitt liv i Örebro. Jag älskar vår lägenhet, jag älskar mitt liv med Fred. jag trivs så fruktansvärt bra i laget och mina vänner där. Visst är havet långt borta men skogen ger också ro. Jag trivs så bra med Freds familj och alla hans vänner. Varför känner jag ändå mig så splittrad?

Hur kan jag inte veta vad jag vill bli, var jag vill bo och vem jag vill träffa? Saken är ju den att allt är delat. Sen jag flyttade har allting alltid varit delat. Lite här lite där. En del av mig här, en del där. Jag kan inte sluta undra vad som hänt om jag stannat kvar. Om jag funnits där för mina vänner i deras nöd, för mina syskon, för mina föräldrar och för farmor. Jag kommer alltid undra.

Jag hade aldrig kunnat gissa hur mitt liv skulle sett ut. Samtidigt kan jag inte ångra mig, jag trivs och mår bra, och bor med mannen jag älskar. Men kanske det är också då så att, man inte heller kan gissa hur livet kommer bli i framtiden. Jag kan bara hoppas, att alla de människor jag älskar, som är lämnade i en tid långt borta, inte glömmer bort mig och vår tid. utan det kommer en ny chans, en ny tid för oss. Och att livet fortsätter överraska...

/Johanna

Är det inte underbart när man kan bänka sig framför tvn och följa nya säsonger av de gastkramande, spännande, romantiska och svekfulla karaktärerna som fyller de tvserier som förgyller vår vardag? Givetvis är femmans långa reklampauser dödstråkiga men är det inte värt att få leva sig in i seriernas spektakulära, sjuka värld?

Ojoj, jag är en serienörd jag vet. Men jag tränar ju faktiskt också på fritiden. Någon liten last måste väl alla ha?

Fuuuuuuullt upp annars med PM, uppsatser och case study. Inte för att jag känner mig allt för stressad, än. Men snart är det Skottland och när jag börjar förstå att avresedatumet är nära kommer jag väl börja noja mig. Och så är det Åland i helgen också. Det bidrar inte direkt till pluggandet. Men ack så skönt det är att få komma hem. Känna havsbrisen mot ansiktet och den friska luften. Visst längtar jag dit så jag spricker! Men i sinom tid!

Var sak tar sin tid, jag måste komma ihåg att leva i nuet.

Så surt att inte ha någon innebandymatch i helgen också. Det är knäppt vad van man är att alltid vara uppbokad. Men blir ju fika hos mormor i helgen istället. Det är inte heller fy skam!

Pratade med pappa idag också, han skrattade rätt gott åt Freds bravader med polisen. Fred tycker mest att livet har lurat honom på senare tid. Själv är jag klumpeduns så det skriker om det. Händerna är helt sarjade. Så fort jag får ett vasst föremål i händerna lyckas jag göra mig illa den senaste veckan. För att inte tala om allt jag tappat, slagit emot osv. Kan man drabbas av tillfällig klumpighet? Är det ens en sjukdom?

Jaja, dags att återgå till seriernas underbara värld=)

Tjing tjing! /Johanna

Fred är i Stockholm och får öronen spräckta av Greenday medan man själv inser att kolla på skräptv ensam inte är någon höjdare.

Vad gäller uppsatsen tror jag att jag är klar med mitt PM. Men som vanligt kommer G grilla en riktigt långsamt och smärtsamt. Sen kommer man sitta där som ett fån när alla andra presenterar sina toppenidéer. Det låter ju alltid så mycket bättre när andra säger vad de ska skriva om än när jag sitter hemma och funderar. Men vår pluggstund i forskningsarkivet var givande trots Matilda fick tillkalla halva bibliotekariepersonalen för att lista ut hur en antik mikorfilmsläsare funkar =)

För övrigt så suger det att matchen i helgen blev inställd. Och nästa helg är det bara D1 match. Dock derby mot Kumla. men ändå, man vill ju få spela själv också. Men ska nog hem till Åland i helgen. Måste hälsa på pappa och sen tror jag Anton ville övningsköra eller något.

Fred hade hela familjen här igår och idag med. Full rulle med andra ord. Man måste hålla ögonen på Gunilla annars försvinner lite allt möjligt i fel skåp eller i fel rum. Men jag gillar henne ändå, det är ju power i henne även om hon sällan kan slappna av någon längre stund.

På måndag börjar verkligheten igen. Eller verklighet och verklighet. När man studerar är verkligheten ganska flexibel och framför allt utan rutiner. Speciellt när man skriver uppsats och har en lektion i veckan. men snart är det slut på det glamlivet. Då är det jobba på som gäller. Men seriöst så ska det bli ganska skönt att tjäna lite pengar. Det har man ju inte gjort på... hm aldrig faktiskt. Förutom sommarpengarna då. Men de måste ju alltid sparas.

Framtiden smyger på en alltså.

Måndag betyder även nya träningar. Motivationen har inte varit topp i veckan som varit. Lite seg och sen har det varit tjejvecka. Vi får se hur kommande vecka blir då det inte är något matchande. Ska försöka ta mig tillbaka till Kumlamatchen. den vill man ju inte missa faktiskt.

Nej nu säger jag tjing tjing för mig
/Johanna

Igår när jag plockade blåbär lyckades jag bli biten av en broms på handen. Inget konstigt med det, men framåt kvällen hade halva handen svullnat upp. Och efter ett träningspass så var i princip hela handen stor och uppblåst. Den såg ungefär ut som när man blåser en plasthandske full med luft. Förutom att fingrarna var i normal storlek.. Idag är handen fortfarande svullen. Men om jag såg ut att väga plus130 kilo , om man bara kollade på min stora hand alltså, så har jag väl stannat på plus 90 kilo nu. Och nu framåt kvällen börjar jag urskilja mina blodådror igen.  Men visst är det fascinerande att se hur ens hand skulle se ut om man var tjock?!

Det var med andra ord en spjuver till bröms som bet sig fast i min hand.

Vädret är fruktansvärt osomrigt idag. Man vill mest bara gömma sig och komma fram när solen är tillbaka.

Nu är det bara två dagar kvar av det här arbetspasset. Ska bli grymt skönt med lite ledigt. Ska ju till Stockholm och shoppa lite. Det var länge sen sist. Och Designtorget, DET var länge sen sist!

Fred kommer om en vecka. Ska bli underbart att få träffa honom igen. Varje dag är lite jobbigare när jag är åtskiljd från honom. Nästa sommar får vi banne mig hitta jobba inom samma postnummer! Land i alla fall!

Nej nu är det dags för en mariokart match, men först tvätten. Fredrick slår mig fortfarande men tusan, jag tränade ju för många år sen, nog ska jag väl kunna ta honom!

/Johanna

Alltså, jag kan hålla med om att jag är väldigt dålig på att uppdatera här. Men vilken tur att jag inte får betalt för att skriva då...

Sommaren lider mot sitt slut. Det märks om inte annat på att min lillebror tillbringar tid i skogen för att plocka blåbär. han som aldrig är i skogen annars. Bärplockandet är en annars en hobby som tar upp allt mera tid. Nu är det ju fullt med smultron och blåbären börjar komma. Sen är det hallon! Mums! Ja jag vet, jag är ett bärfreak, men det är ju så gott på vintern sen! Sen är det något rofyllt över att vara i skogen och bara höra ljuden av naturen och dess invånare.

Men sommarvädret är ju inte speciellt badvänligt. Det är ju varmt, och nästan inget regn (ibland en skvätt varmt sommarregn) men det är så svängande från halvklart till klart så sola eller bada är inte riktigt aktuellt kanske. Tur det för jag bara jobbar ändå.

Sommarträningen är ett annat kapitel som jag kämpar med att genomföra. Det går lättare än någon annan sommar tidigare, och motivationen är på topp. Men som alltid är det lite tungt att träna allting själv. Sen får jag ju inte riktigt samma träning som de andra. Menmen, får hoppas att det duger i alla fall. det tråkigaste är ju att jag inte får något bollpass. Det som jag kanske som mest skulle behöva. För det är nog där jag brister mest.

Nu ringer det massor på jobbet igen, när G:hamn tar emot färjan. Jaja måste väl jobba lite nu...

//Johanna

Faniljen är på semester i Danmark. Anton ränner med kompisar och jag är fast som hund-, katt-, marsvin-, kanin och råttvakt. Menmen, inte klagar jag för det.

Det rinner på rätt bra annars, jobbet är det fullt upp på. Inte en ledig stund. Mycket nytt men också mycket bekant.

Pysslar på med mitt här hemma, har gjort mitt rum sååå hemtrevligt nu. Men inte speciellt stilrent. Menmen, det är inte så lätt när man har rosa tapeter med blommor att jobba med. Men jag är nöjd ändå. Det känns som mitt rum nu.

Trött efter allt jobb och alla tidiga morgnar. Går in på min 7de dag imorgon. Sen bär det av till Fred och Skövde. Längtar!

Vädret är underbart, sol och blå himmel. Har dock inte vågat mig och simma än. Man blir faktiskt fegare med ålderna, fast jag lovade mig själv att inte bli det. Eller man kanske inte blir fegare, kanske bara bekvämare av sig. Man ser inget relevans med att frysa i vattnet som man gjorde när man var liten. Alla kan ju inte vara som morfar, oavsett väder.

Nej nu blir det lite the sims 2.

//Johanna