Johanna

Är det inte underbart när man kan bänka sig framför tvn och följa nya säsonger av de gastkramande, spännande, romantiska och svekfulla karaktärerna som fyller de tvserier som förgyller vår vardag? Givetvis är femmans långa reklampauser dödstråkiga men är det inte värt att få leva sig in i seriernas spektakulära, sjuka värld?

Ojoj, jag är en serienörd jag vet. Men jag tränar ju faktiskt också på fritiden. Någon liten last måste väl alla ha?

Fuuuuuuullt upp annars med PM, uppsatser och case study. Inte för att jag känner mig allt för stressad, än. Men snart är det Skottland och när jag börjar förstå att avresedatumet är nära kommer jag väl börja noja mig. Och så är det Åland i helgen också. Det bidrar inte direkt till pluggandet. Men ack så skönt det är att få komma hem. Känna havsbrisen mot ansiktet och den friska luften. Visst längtar jag dit så jag spricker! Men i sinom tid!

Var sak tar sin tid, jag måste komma ihåg att leva i nuet.

Så surt att inte ha någon innebandymatch i helgen också. Det är knäppt vad van man är att alltid vara uppbokad. Men blir ju fika hos mormor i helgen istället. Det är inte heller fy skam!

Pratade med pappa idag också, han skrattade rätt gott åt Freds bravader med polisen. Fred tycker mest att livet har lurat honom på senare tid. Själv är jag klumpeduns så det skriker om det. Händerna är helt sarjade. Så fort jag får ett vasst föremål i händerna lyckas jag göra mig illa den senaste veckan. För att inte tala om allt jag tappat, slagit emot osv. Kan man drabbas av tillfällig klumpighet? Är det ens en sjukdom?

Jaja, dags att återgå till seriernas underbara värld=)

Tjing tjing! /Johanna