Onsdagspyssel
Onsdag betyder ledig dag. Inte så illa faktiskt =)
Men vad är det med människor när dom möter en idrottslärare? Man hinner knappt nämna att man jobbar som idrottslärare innan folk börjar redovisa hur vältränade de brukade vara, vilken slump deras nuvarande otränade tillstånd är (och alla dessa bortförklaringar som man får lyssna på) och hur de faktiskt ska ta tag i sin träninng (och så får man lyssna på alla undanflykter och aktiviteter som de inte gillar). Jag är ju ingen idrottsdomare, jag bryr mig ärligt talat inte om de tränar och vad de tränar. Och framför allt bryr jag mig inte om deras dåliga samvete. Alla tränar väl efter sina mål och sin förmåga?!
Strosade genom Folkparken på vägen hem. Än finns det lite höstlöv på träden men de flesta har trillat ner nu. Om löven hade fått ligga på marken hade det skapat en magisk scen men istället körde gräsklipparna runt som galningar. Målet: att finstrimla alla löv. Vilket säkert är jättebra för gräset och våren men det ser väldigt trist och brunt ut nu.
Jaja, man ska inte klaga. Idag sken ju till och med solen!
Nej åter till hemmapysslet!
Från Åland till Skövde
Igår tog vi omvägen via Örebro (lunch med pojke och seminarium på universitetet) för att sedan åka vidare till Skövde. På kvällen fick vi genomgå en ingående övertalningskampanj från Otto om hur underbart vackert det är i Norge och bra med pengar man tjänar. Allt för att få oss att komma på besök, eller rentav flytta dit. Men jag vet inte, vi har ju precis börjat hitta rätt i Norpan. Förutom att jag får skicka ut Fred på lite lekstunder så han hittar fler dricka-öl-och-kolla-fotboll-vänner. Det är ju inte riktigt min grej va. Fattar verkligen inte varför någon match borta i Italien skulle vara viktig?! Sen är jag ju ingen Zlattedyrkare heller.
Ingen innebandy på en hel vecka nu. Abstinensen kickar in. Men på måndag är det dags igen. Sjukt sugen på att lira är jag. Har till och med börjat sakna tjötet i bilen till Linkan. Ja, till och med Gäddas hetsiga tjat =)
I övrigt var jag och Fred på svampletartur i Rydsskogen idag, men här är förhållandena uppenbarligen inte lika gynsamma som på Brännskär. Så det blev ingen svamp, men vi tog med oss en julgran istället. Lika bra att vara ute i god tid eller? Nej det är faktiskt bara en liten gran, en sån man kan ha på bordet i en vas. Ja en lillajulgran som vi skulle säga hemma (men det fattar ju inte alla svenska här). Ärligt talat så hade jag kunnat ta med en större, det fanns ju så många att välja på! Men Fred menade att den inte får plats i bilen till Norpan. Och slutligen var jag väl tvungen att hålla med och inse att det inte blir mer än en liten gran iår. I och för sig är det ju mer gran än vi någonsin haft. Fast man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken för än har vi inte fått den till Norpan. Gunilla hävdar att alla barren kommer åka av i bilen, eller om en vecka. Men jag försöker hävda motsatsen. Så det återstår att se hur mycket vi har att pynta om en månad.
En veckas höstlov är sannerligen en vecka för lite. Skulle nog behöva en till. Men har ju lite andrum på jobbet då Motala och Monkan är och käglar med sina klasser i veckan. Heeela salen för mig själv! Jippi! Eller?
Så nu har nedräkningen till jullovet börjat, eller jag menar julen så klart. För det är ju nu som omvärlden växlar upp: julhets, pakethets, luciahets, julrevyhets, julmatshets, betygshets, snöhets, köldhets, underställshets, halkhets, mörkerhets, skrapa-bilen-hets, julstädningshets och julpyntsheds för att nämna några orsaker som får ens dagar att bli lite kortare och mycket stressigare.
Därav nedräkningen. Nu ska vi iväg och äta tapas i metropolen Skövde.
Tjingeling.
Höstlov!!!
Ett välbehövligt höstlov rusar fram. Knappt har man hunnit slappna av innan man inser alla uppgifter som ska rättas och alla uppgifter som ska skrivas. Alla släktingar som ska hälsas på och alla svampar som ska plockas. Men ändå så är det rätt skönt att vara hemma här hos pappa på Åland.
Denna veckan blir det enbart löpträning och styrka som gäller. Borde ju egentligen ringa Kari men har inte kommit för mig. Stänger lite av Sverige-livet när man kommer ut hit. Så det blir lite fri tolkning tills jag ringt och kollat läget. Ingen match i helgen och jag saknar dem redan. Hur kan det vara så sjukt kul med innebandy?
Det var KFUM-reunion i lördags och insåg att de flesta inte håller på med innebandy alls längre. Lite sorgligt för flera av dem var ju duktiga spelare. Samtidigt som man satt där och uppdaterade sig på vad alla andra pysslat med de senaste åren så saknade jag mitt Linköping. Jag har inte spelat där länge men jag har kommit in i gänget så sjukt bra. Och vilket gäng. Det är underbart roligt att bara komma till träningen och alla hjälper varandra att prestera och trivas. Det är en enorm kontrast till mina säsonger i Örebro och framför allt ÖSK.
Imorgon ska jag försöka hinna med att terrorisera min lillebror i Sund lite. Jag träffar ju inte honom särskilt ofta så nu ska jag släpa med mig Fred och bråkas lite.
Spöar pappa på Wordfeud med, han blev lite sur när jag kammade hem segern på sista ordet (fina för 40 poäng). Jag erkänner att det var ren och skär tur, men ändock en vinst! Alltid kul att vinna mot pappa.
Försöker dessutom få Pyret att smöra in sig hos Fred, men det fungerar inte så bra... Blir nog kattlös även efter detta besök hemma.
Tjingeling.
