Johanna

Varför vet jag inte. Det bara hände.

Just nu är livet rätt så kaos. Men ändå så likadant.

Ju mer jag väljer bort Åland, desto mer vill jag dit. Hela min kropp vill andas inte luften, njuta av naturen, vattnet, skogen, klipporna. Men samtidigt känns tanken på Åland som ett steg i fel riktning. Att sluta innan jag hunnit klart.

Här njuter jag av allt, att ha sitt eget badrum, att somna i sin egen säng. Livet som jag och Fred har här känns så naturligt. Men samtidigt så instängt.

Att börja någonstans i det okända känns utmanande. Att få börja om, flytta, lära sig nytt, bryta gamla mönster. Men utan Fred vore det outhärdligt.

Hur stor plats ska de olika delarna i livet spela?

Jag antar att jag bara måste komma underfund med vad jag vill med livet. Eller bara gilla läget. För egentligen så tänker jag för mycket. Jag vet hur det kommer bli. Och hur jag vill ha det. Men jag känner mig ändå kluven. Jag har alltid känt mig kluven, sen jag flyttade till Sverige. Hur ska jag kunna råda bot på det?

Var jag än är missar jag något. Var jag än befinner mig kommer jag sakna något. Hur ska man kunna leva hel om livets delar inte går att förena?

På så många sätt vill jag förändra, men jag trivs så sjukt bra med det jag har.

En dag i taget. Så måste man leva livet. Men just nu surrar det så många frågor i mitt huvud.

Hoppas bara solen kommer fram och skiner lite klarhet i livet.

/fundersam Johanna