Johanna

Snart åker vi till Kroatien! Det ska bli skönt med ett avbrott från vardagen faktiskt. Att få njuta lite av livet med Fred innan vi skiljs åt. Det kommer bli så fruktansvärt jobbigt att vara ifrån varandra sen. Jag orkar knappt tänka på det...

Men nu till något lite mer upplyftande. Jag var snabbast på 150 meter idioten på fystesterna, det känns underbart eller vad?! Det var lätt värt de där två kräkningarna jag tvingades genomföra efteråt. :P Idag kändes det bättre dock, kom trea av dem som sprang coopertestet och SS var bara 5 sekunder före så. Men nog attans ska jag ta K med tiden 12:55, det är ju bara en minuts förbättring. Det fixar jag!

För övrigt känns innebandyn så sjukt rolig och motiverande nu för tillfället. Ska dra nytta av situationen och börja träna på riktigt nu. I sommar, då jäklar, den ska bli ännu bättre än förra sommaren. Jag kan nog komma ner till 30 sek på idioten med.

Är riktigt laddad med energi och motviation till träningen nu. Det kanske kan uppehålla mig under den låååånga sommaren. För lång kommer den bli. Men ska odla lite på mina hobbyer nu i sommar också:) Tihi om ni fattar vad jag menar =)

Om livet flyter på i laget och med träningarna så kan man verkligen inte säga att det gör det i skolan. Jag har nog gått på sommarlov på riktigt. Känner att jag är trött på skolan nu, jag vill jobba! Ironiskt nog ska man jobba i en skola sen:) Näe men trivs inte längre, känner att det är nog. Men bara ett år kvar nu. Och det bästa till sist med historian och allt=) Ska kolla upp att jag kan tillgodoräkna som jag tänkt. Annars ingen större skada skedd. Fred har ju 1 ½ år kvar ändå. I vilket fall har man ju bara sluttampen kvar.

Fred och jag tittar på Hell's Kitchen och det är så kul att se alla skrika och svära åt varandra. Det får en ju att undra om det verkligen är så på en vanlig resturang..

Nej snart sova, men håller uppdateringsfrekvensen lite högre nuförtiden i alla fall =)

//Johanna

Dagarna är för långa för att man ska ha något att göra. Ute är det för kallt för att bara vara, men för oinspirerande för att göra något vettigt. I skolan pågår trögflytande seminarier om människans vara och ha. Många intressanta frågor ställs, frågan är om man får några svar. Om det där med att ha eller att vara faktiskt har en poäng. Och alla valen, jag tycker man ställer nog med val ändå. Nu ska allt man gör vara ett aktivt val?

Om det är något jag lärt mig under årens lopp så är det att hitta sig själv. Men fortfarande finns det stunder där jag ifrågasätter varför jag reagerar på saker och ting. Varför spelar vissa människor en så enormt stor roll i ens liv? Vissa mår man bra av men andra vill man mest slippa. Ändå kommer jag på mig själv att tänka på om de bryr sig eller inte, knäppt va? Jag försöker helt enkelt koppla bort men det är inte alltid lika lätt alla dagar.

Jaja nog om mitt gnällande. Men jag tänker väldigt mycket på relationer, vad de innebär och vad det innebär att inte ha dem. Och när jag tänker tillbaka så har jag alltid haft de här sortens problem. Ligger problemet i själva verket hos mig? Jag som egentligen bara vill väl. Jag som egentligen bara vill känna samhörighet med en enda, bara en enda, men uppenbarligen är det för mycket begärt. Jag har ju Fred, han är mitt allt, verkligen. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom...

Vi hade i alla fall grillkväll med lite gamla klasskamrater häromkvällen. Det var trevligt, men samtidigt får man verkligen perspektiv på hur vi förändrats som personer på så kort tid. Och hur mycket och lite vi har gemensamt nu. En del känner man knappt längre.

Men det verkar vara en del av livets gång. Relationer. Men varför är det en så krånglig och jobbig väg så många gånger? Vi är ju beroende av varandra, borde inte det göra saken enklare?

många frågor, få svar. Jag vet att jag mest gnäller om det uppenbara.

//Johanna