Johanna

Hade bortamatch i Västerås igår kväll och kom hem sent. Dunder sömn och dunder trött när jag vaknade. Ensam, för Fred är i skolan.

Det här inlägget är tillägnat kärleken i mitt liv, Fred. Jag är så tacksam för att han finns i mitt liv och för att han är min. Han bädar sängen efter mig, viker min tvätt omsorgsullt och lagar mat åt mig när jag är för sliten för att röra på mig. Han värmer mig när jag är kall, låter mig skrika på honom när jag är arg och han förlåter mig allt id efteråt. Han lämnar kärleksfulla meddelanden när han är borta, han lyssnar på alla mina komplicerade tankar, och han tröstar mig när jag är ledsen. Hur kan jag inte älska honom av hela mitt hjärta?

Ibland tror jag att jag tar honom för givet, men jag skulle inte vilja leva en dag av mitt liv utan honom! Han är oumbärlig och oersättlig. Innerst inne blir jag nästan skräckslagen för att jag är så otroligt kär i honom, tänk om han en dag inte kommer finnas här vid min sida? Tänk om jag bara tar honom för givet och han ledsnar på mig? Eller tänk om han bara slutar gilla mig...

Och jag glömde en sak med, han äter alltid min mat oavsett hur misslyckad den är och han säger alltid att den är god. Är han en ängel eller vad? =)

All min kärlek till dig Fred!

Idag tror jag att jag har kommit underfund med vad jag vill med mitt liv, eller i alla fall vad jag vill med min utbildning. Har insett att mat, kost, råvaror och allt som rör det troligvis bara är ett extremt intresse som egentligen bara är en fritidssysselsättning. Jag tror man kan lära sig mycket på egen hand och genom att läsa BRA böcker osv.. Får väl börja prenumerera på Allers eller ngt =)

I alla fall tror jag på det här med matematik. Är ju ingen stjärna och måste ofta tänka två gånger men jag tycker att det är kul! Det är ju inte helt bortkastat eller? Måste i såna fall komplettera upp Ma D, och det suger ju lite grann, men har så lite att göra på den här jäkla kursen så det är nog bara bra om jag får något mer att göra.

För jag har faktiskt fått massor med extra tid, varifrån vet jag inte, många bäckar små antar jag. I alla fall, så har jag ju slutat träna tjejerna, och läser mindre och enklare kurs i skolan. Så jag har massor med tid över att träna inför Gbg-varvet och innebandy. Sen försöker jag ju desperat att få The Sims att fungera, nu när dessutom PS2 bråkar med mig. Vad ska en fattig student annars göra om dagarna? Jag kan ju inte träna mer liksom....

Så ligger det till, var dessutom och jobbade igår. De är så otroligt underbara på jobbet! Alla är så trevliga och man känner sig så välkommen! Dessutom kändes det bra att man var lite varm i kläderna ändå och inte behövde fråga om hjälp var tionde sekund. Rundan gick ok, men som vanligt när det är ny runda så hittar man inte kortaste genvägarna jämt... men det var en skön runda. Fick hjälp av två olika gamla gubbar där när jag var lite vilsen i ett hus, hur skulle jag kunna veta att nr 16 och 18 var ihopbyggda?! Sen var man lite detektiv som vanligt, det är ett roligt jobb! :)

Idag hade vi nog vår första intressanta föreläsning, om kemikalier. Ojoj, om någon där ute tror ni klarar er undan alla farliga kemikalier och metaller så kan jag hälsa er att det är lönslöst! Men alla dör vi ju någon gång...

Idag ska vi ha spelarmöte innan träningen, det betyder maaaassa klaga på träningarna och tränarna. Det brukar med andra ord vara rätt festligt!

Jaja, nu ska jag återgå till min mössa jag håller på virkar, måste se om den blir lyckad först innan jag lägger upp en bild på den, vad ska folk annars tro! =)

Byebye blåbärspaj... Mmmm paaaaj..... =)

Jag har insett två saker med den här bloggen. För det första så skriver jag på tok för sällan. Och för det andra så är jag mest bitter när jag skriver. Kanske är det för att jag är en bitter människa som bara måste ösa ur sig ibland.

Det är ju många saker som jag finner orättvisa eller helt enkelt inte förstår. men jag ska försöka vända på den negativa trenden. Ett sånt sätt är att ta på mig misstagen själv. Inte att jag säger att jag är dålig, men att saker och ting blir som de blir och inte skylla på andra.

men det är svårt ska jag säga dig. För ibland vill man bara skälla på någon för att ens eget liv känns surt. Och det allra jobbigaste är nog när man är avundsjuk på någon annan. Det kan ju vara det jobbigaste som finns, hur ska man bete sig då?

Igår på innebandyn fick jag spela i första kedjan, wihu, eller, smurfligan var ju alla borta så det var väl därför. Jag ligger väl bra till i fjärde formationen så när alla dom är borta får jag kliva in i första. Men jag ska inte vara bitter för det, för jag har faktiskt skitit i innebandyn ett tag nu. Svårt att tro när tiden varit knapp men jag har faktiskt gjort annat. 

Nu har jag dock massor med tid, känns både bra och jobbigt. Man slöar till, men samtidigt skönt.

Jaja nu ska jag sluta klaga, och försöka skriva lite oftare och lite mera positiv här.

tjing tjing