"livet ska vara en utmaning"
Hur mycket utmaning ska då livet vara? Ska det vara meningen att man skaa svetts 4 gånger i veckan, samtidigt som man missar allt socialt liv, för att sedan gå och förnedra sig själv med ett 9-0 resultat? Är det utmaning att alltid vara den som inte blir tillfrågad, och om man blir det så orkar man inte vara med, eller så kan man inte, eller så hinner man inte. Ibland vill man bara vara själv, återhämta sig, ta det lugnt och bara vara. Andra gånger vill man verkligen umgås med någon. Men nu verkar det vara fallet nästan så att kan man inte alla gånger så kan man ingen gång.
Kanske man ska räkna bort hälften av sitt sociala liv redan från början då? Livet är en utmaning okej, men en rolig utmaning?
Ibland vill man bara ligga i en soffa, strökolla på TV och bara kramas med någon. Om det då visar sig att det inte är möjligt för att värsta sociala sammankomsten är på g, vad ska man göra då? När man dessutom får reda på att man inte skulle vara delaktig även om man var på plats så kan väl vem som helst bli lite nere eller?
Men Bubbelkvinnan är ju här i alla fall. Det är ju mysigt.
Och det där med att vara social. Det hinner jag ju uppenbarligen inte. Träningen går före. Ett val jag gjort, ett val jag får leva med. Men bara för det behöver jag väl inte glädjas åt att alla andra har kul med varandra när jag knappt hinner höra allt de gör. Lite bitter får man vara. Förhoppningsvis så får ju jag något i utbyte mot allt mitt svettande. Eller inte. Fan. Mindre saker har jag blivit deppig för.
Jaja, är bara att acceptera. Surt, men sant. Fuck. Det kommer nog aldrig kännas bra ändå. Livet ska vara en utmaning, sen ska det ju vara lite jävligt med.
//Sliten lirare
Johanna lilla du, jag tycker inte om att du skriver såhär deppigt. Det är inte den JOhanna jag känner.
"När man dessutom får reda på att man inte skulle vara delaktig även om man var på plats så kan väl vem som helst bli lite nere eller?"
Det där handlar inte om festen hoppas jag, har någon sagt så till dig? Jag ska mörda människan.
Jag tror att jag talar för alla i laget när jag säger att vi stöder dig och att du ska ta dig den tid det tar för att bli glad igen. För vi vill inte tappa dig.
PussOKram
Ååååh Klas du är så gullig! =) Nej jag trivs som fisken i vattnet i laget! Älskar stämningen och det har ju gått skitbra på träningarna! Vi får se till att vinna lite matcher nu bara! Nej det handlar inte om festen, då var jag bara så sjukt nere och arg för förlusten=/ Men har kommit över det nu!
Tack för dina varma ord! =)
