"livet ska vara en utmaning"
Kan ju kännas motiverande. Eller så kan det bli för mycket. Jag vet inte, men ibland känns det som att jag ligger på gränsen. Ibland känner man sig så utanför, som om man inte räknades. Bara för att man antagligen inte kan, eller hinner, så betyder det ju inte att man inte vill. När då ingen bryr sig ens om att tänka tanken på att man kanske ändå vill bli tillfrågad, få chansen att kunna säga nej, då känner jag mig lite utanför.
Hur mycket utmaning ska då livet vara? Ska det vara meningen att man skaa svetts 4 gånger i veckan, samtidigt som man missar allt socialt liv, för att sedan gå och förnedra sig själv med ett 9-0 resultat? Är det utmaning att alltid vara den som inte blir tillfrågad, och om man blir det så orkar man inte vara med, eller så kan man inte, eller så hinner man inte. Ibland vill man bara vara själv, återhämta sig, ta det lugnt och bara vara. Andra gånger vill man verkligen umgås med någon. Men nu verkar det vara fallet nästan så att kan man inte alla gånger så kan man ingen gång.
Kanske man ska räkna bort hälften av sitt sociala liv redan från början då? Livet är en utmaning okej, men en rolig utmaning?
Ibland vill man bara ligga i en soffa, strökolla på TV och bara kramas med någon. Om det då visar sig att det inte är möjligt för att värsta sociala sammankomsten är på g, vad ska man göra då? När man dessutom får reda på att man inte skulle vara delaktig även om man var på plats så kan väl vem som helst bli lite nere eller?
Men Bubbelkvinnan är ju här i alla fall. Det är ju mysigt.
Och det där med att vara social. Det hinner jag ju uppenbarligen inte. Träningen går före. Ett val jag gjort, ett val jag får leva med. Men bara för det behöver jag väl inte glädjas åt att alla andra har kul med varandra när jag knappt hinner höra allt de gör. Lite bitter får man vara. Förhoppningsvis så får ju jag något i utbyte mot allt mitt svettande. Eller inte. Fan. Mindre saker har jag blivit deppig för.
Jaja, är bara att acceptera. Surt, men sant. Fuck. Det kommer nog aldrig kännas bra ändå. Livet ska vara en utmaning, sen ska det ju vara lite jävligt med.
//Sliten lirare
Hur mycket utmaning ska då livet vara? Ska det vara meningen att man skaa svetts 4 gånger i veckan, samtidigt som man missar allt socialt liv, för att sedan gå och förnedra sig själv med ett 9-0 resultat? Är det utmaning att alltid vara den som inte blir tillfrågad, och om man blir det så orkar man inte vara med, eller så kan man inte, eller så hinner man inte. Ibland vill man bara vara själv, återhämta sig, ta det lugnt och bara vara. Andra gånger vill man verkligen umgås med någon. Men nu verkar det vara fallet nästan så att kan man inte alla gånger så kan man ingen gång.
Kanske man ska räkna bort hälften av sitt sociala liv redan från början då? Livet är en utmaning okej, men en rolig utmaning?
Ibland vill man bara ligga i en soffa, strökolla på TV och bara kramas med någon. Om det då visar sig att det inte är möjligt för att värsta sociala sammankomsten är på g, vad ska man göra då? När man dessutom får reda på att man inte skulle vara delaktig även om man var på plats så kan väl vem som helst bli lite nere eller?
Men Bubbelkvinnan är ju här i alla fall. Det är ju mysigt.
Och det där med att vara social. Det hinner jag ju uppenbarligen inte. Träningen går före. Ett val jag gjort, ett val jag får leva med. Men bara för det behöver jag väl inte glädjas åt att alla andra har kul med varandra när jag knappt hinner höra allt de gör. Lite bitter får man vara. Förhoppningsvis så får ju jag något i utbyte mot allt mitt svettande. Eller inte. Fan. Mindre saker har jag blivit deppig för.
Jaja, är bara att acceptera. Surt, men sant. Fuck. Det kommer nog aldrig kännas bra ändå. Livet ska vara en utmaning, sen ska det ju vara lite jävligt med.
//Sliten lirare
Konsekvenserna av att vara internet-bort-kopplad
Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan! Sitter på Abbes jäkla dator och skriver och så försvann allt som jag just suttit och knåpat ihop. Får man panik på något så är det det i alla fall. Så pallar inte med att skriva om allt. Men i alla fall. Anki och jag trivs i lägenheten och med vår inneboende Abbe.
Jag och Bubbelkvinnan ska åka till Egypten över jul! =) Ska bli så underbart! Glennart är ju givetvis avundsjuk, så ska det vara=)
Kumla-derby i helgen. Hoppas på en rolig match, är redan grymt nervös.
Förövrigt så bara tränar jag och hinner knappt vara social. Alla ledig stunder från skolan så tillbringar vi med rörelseverket och njuter av Stig H:s graciösa rörelser i takt till musiken=)
Nej ska snart uppdatera lite igen. När jag orkar, hinner och kan=)
Tjingeling.
//Johanna
P.s. Hoppa-loppa-hoppa-loppa-hoppa-loppa-plums=)
Jag och Bubbelkvinnan ska åka till Egypten över jul! =) Ska bli så underbart! Glennart är ju givetvis avundsjuk, så ska det vara=)
Kumla-derby i helgen. Hoppas på en rolig match, är redan grymt nervös.
Förövrigt så bara tränar jag och hinner knappt vara social. Alla ledig stunder från skolan så tillbringar vi med rörelseverket och njuter av Stig H:s graciösa rörelser i takt till musiken=)
Nej ska snart uppdatera lite igen. När jag orkar, hinner och kan=)
Tjingeling.
//Johanna
P.s. Hoppa-loppa-hoppa-loppa-hoppa-loppa-plums=)
