Hur många misstag kan man göra innan det är ett beteende?
Hur ska man själv kunna veta att man är dålig människa? Är det handlingarna man gör? Och hur många gånger behöver man handla illa innan man definieras av det man gör?
Eller är du den person som speglas i din omgivnings ögon? Hur ska man då kunna få ett ärligt svar på hur man är?
Ser omgivningen bara det de vill om en? Hur ska man kunna se sig själv?
Allting är annorlunda. Ingen är densamme över tid. Alla ändras vi. Men hur ska man veta om det är bra eller dåligt? Hur ska man kunna veta när man gått för långt?
Hur mycket ska man bry sig? Om hur man uppfattas? Om vilka konsekvenser ens handlingar får?
Hur kan man såra så mycket genom att bara tänka på sig själv? Det var ju just därför man blev självisk. Eller? Har jag bara lurat mig själv hela tiden? När ska jag då veta att livet är sant på riktigt igen?
Leva i nuet. Men inte utan att tänka på konsekvenserna. Eller?
Jag har levt i dåtid och framtid för länge. Jag vill leva i nutid utan konsekvenser. Måste allt betyda så jävla mycket? Kan inte saker bara få vara? Kan vi inte bara existera? Måste vi alltid veta nästa steg?
Jorden snurrar snabbt nu. Men samtidigt sitter jag i min bubbla och myser, nuet är härligt. Trots konsekvenserna.
Träningsvärk och och träningssug
Tester idag med laget. Ojoj, trodde ju aldrig att man skulle prestera, eller förbättra! Men sanningen är att jag ökade en hel nivå på beep och fick hyfsade resultat på hopp och brutalbänk. Det var Hagges värmländska vilja på högersidan som sporrade mig. Men hon underpresterade enligt henne själv. Och ja, jag tror också hon kan bättre! Men mycjet hjälp fick jag i alla fall!
Sen var det dags för en toppenlunch på Wakey (tack Jonas!) och lite tjittjatt med eventuella nyförvärv. Vi från Ukraina var lite väl internt stissiga så jag hoppas att de inte kände sig utanför. Men alldeles för mycket hände på den där resan för att man inte ska utveckla internskämt.
Igår pratade jag om att en ny fas i livet hägrar. Husmusens nya fas inleddes idag. Nu är alla mina småojkar i råtthimlen där de gräver tunnlar hela dagarna. Det kommer nog bli lite tomt i lägenheten nu. Av flera anledningar.
I övrigt så är det ju dags för jobb imorgon. En dag med lite möten och städandet av skrivbordet. Ingen idé att ta tag i seriösare saker då Andreas är på något sorts läger i Stockholm. Men det kommer kännas konstigt att jobba igen efter en vecka utomlands.
Annars har jag ett sjukt träningssug. Man får verkligen mersmak av innebandyn och samtidigt ser man verkligen de bitar jag behöver träna på. Vi får se hur mycket Åland det blir i sommar. Om vädret är fint kanske det blir mer. Men träna, det måste jag!
Dags för någon slö film på tv nu med en kopp te.
Tjing.
Ukraina slutar aldrig överraska...
Inser som vanligt att jag uppdaterar alldeles för sällan. Men alla kan vi bättra oss.
Nyligen hemkommen från Ukraina har satt sina spår kan man säga. Förutom en retlig småförkylning så är dygnsrytmen helt borta. Matvanorna lika så. Och imorgon ska man prestera på någon slags fystester.
Samtidigt har en helt ny period i livet börjat. Luktar nytt kontrakt på jobbet inför hösten och sommaren verkar bli ensammare och svettigare än vanligt. Stenhård träning inför elitserien. men vi får se hur långt det räcker. Om det är något jag ska träna på så är det att vara självisk och tänka på mig själv.
För nu plockar vi fram hela armén av vilja och framåtanda. Nu är det nya tag.
När man tänker tillbaka på vilken tjej man var när man kom till Sverige, till Mullsjö, till Örebro, till Norrköping, så har mycket ändrats. Både bra och dåligt. Men nu vill jag mer, nästa steg, eller kanske ett steg tillbaka. Det är oklart men jag vet vad jag vill.
Annars har veckan i Ukraina varit den knäppaste och bästa i mitt liv. Så många saker som klarnat och så många saker som jag förstått.
Lite luddigt allt kanske. Det är så nu. Men sakta men säkert börjar allt klarna. Något nytt, något annat, skrämmande och annorlunda. Men oj vad jag ser utmaningar med livet!
Tjing!
