Strospromenad och fattiglapp 28 april
Idag har jag faktiskt köpt present till min lillebror som fyller 10. Dock är hans födelsedag imorgon så hinner nog inte få fram presenten i tid, men bättre sent än aldrig och speciellt när det gäller presenter va? =) Jag fastnade i alla fall för en supercool t-shirt på HM:s barnavdelning. Någon slags serie på magen, väldigt tufft tycker jag. Får se sen om han ens får plats i den. Det är svårt att höfta på hur stor en tio-åring är.
Så nu har jag ägnat kvällen åt att göra kort åt mamma och Fredrick. Inte så snyggt men billigt och förhoppningsvis lite trevligt.
Fred har tenta imorgon och han har nog inte ritkigt pluggat på så bra som han kunnat. Men jag förstår honom, psykologi i engelsk litteratur kan inte vara det man längtar efter allra mest om dagarna.
Annars flyter livet på här. Fred och jag var i Skövde i helgen och sprang halvmara. I en riktig tävling alltså. Jag har ju tränat men inte på långa vägar tillräckligt! Jag trodde att jag skulle dö de sista 5 kilometrarna! För det första var tävlingen förlagd på den varmaste dagen hittills i år (i alla fall kändes det så) med strålande solsken och i princip ingen blåst. Sen att banan var förlagd på gassande öppna åkrar förbättrade ju inte prestationen. Nej jag tog mig runt men inte så mycket mer. Men satsar ju på Göteborgsvarvet och förhoppningsvis ska det gå bättre då. Idag är första dagen jag kan gå utan att se invalid ut så sköt upp träningen tills imorgon, ja jag trivs med att gå normalt helt enkelt.
Förutom att plåga våra kroppar i helgen har det blivit mycket grillande. Mycket trevligt och kanske inte alltid så myttigt. Men vad ska man göra, Fred har börjat att motivera alla onyttigheter med "vi sprang ju faktiskt 2 mil i helgen". Det jobbiga är att den där helgen kommer ju längre och längre bort från verkligheten. När kan man börja räkna den som historia?
Det var i alla fall mycket trevligt att springa, alla var ju glada, posititva och mestadelsmedelålders. Ja, jag tog tacksamt emot hejaropen från dem som skulle springa helmara när jag mötte dem då de varit i mål och vänt för sitt andra varv. De såg inte alls trötta ut och jag som kämpade för att benen ens skulle röra sig vid det laget.
Menmen skäms inte allt för mycket, ska ju träna upp mig till nästa år. Och förhoppningsvis går det bättre redan i Göteborg. Nog tjatat om det nu.
Nu måste jag fortsätta fixa här lite, ska posta brev och plugga lite. Inget skoj här inte.
// Johanna
Så nu har jag ägnat kvällen åt att göra kort åt mamma och Fredrick. Inte så snyggt men billigt och förhoppningsvis lite trevligt.
Fred har tenta imorgon och han har nog inte ritkigt pluggat på så bra som han kunnat. Men jag förstår honom, psykologi i engelsk litteratur kan inte vara det man längtar efter allra mest om dagarna.
Annars flyter livet på här. Fred och jag var i Skövde i helgen och sprang halvmara. I en riktig tävling alltså. Jag har ju tränat men inte på långa vägar tillräckligt! Jag trodde att jag skulle dö de sista 5 kilometrarna! För det första var tävlingen förlagd på den varmaste dagen hittills i år (i alla fall kändes det så) med strålande solsken och i princip ingen blåst. Sen att banan var förlagd på gassande öppna åkrar förbättrade ju inte prestationen. Nej jag tog mig runt men inte så mycket mer. Men satsar ju på Göteborgsvarvet och förhoppningsvis ska det gå bättre då. Idag är första dagen jag kan gå utan att se invalid ut så sköt upp träningen tills imorgon, ja jag trivs med att gå normalt helt enkelt.
Förutom att plåga våra kroppar i helgen har det blivit mycket grillande. Mycket trevligt och kanske inte alltid så myttigt. Men vad ska man göra, Fred har börjat att motivera alla onyttigheter med "vi sprang ju faktiskt 2 mil i helgen". Det jobbiga är att den där helgen kommer ju längre och längre bort från verkligheten. När kan man börja räkna den som historia?
Det var i alla fall mycket trevligt att springa, alla var ju glada, posititva och mestadelsmedelålders. Ja, jag tog tacksamt emot hejaropen från dem som skulle springa helmara när jag mötte dem då de varit i mål och vänt för sitt andra varv. De såg inte alls trötta ut och jag som kämpade för att benen ens skulle röra sig vid det laget.
Menmen skäms inte allt för mycket, ska ju träna upp mig till nästa år. Och förhoppningsvis går det bättre redan i Göteborg. Nog tjatat om det nu.
Nu måste jag fortsätta fixa här lite, ska posta brev och plugga lite. Inget skoj här inte.
// Johanna
