Sjukling och ensam 16/3
Okej, jag brukar aldrig bli sjuk, och blir jag sjuk går det över på max två till tre dagar. Nu är jag inne på dag 4 med toksnuva som bara blir värre, ont i halsen och på kvällarna blir jag småfebrig medan jag under dagarna bara har huvudvärk och yrsel. Toppen, verkligen toppen. Speciellt när jag sitter här helt ensam i min lägenhet. Tur att jag handlade dagen innan jag blev sjuk annars skulle jag nog ha svultit ihjäl. Eller hur många dagar kan man överleva på Baileys och knäckebröd? (det som fanns i skåpen innan jag handlade)
Fred, ja han roar sig med att supa och åka skidor i Österrike hela dagarna. Inte gör han någon nytta för mig inte. Samtidigt ska jag försöka genomföra någonslags uppsatsskrivande. Ojoj, ibland är livet jobbigt.
Men det jobbigaste, förrutom ensamheten, är nog rastlösheten. Jag är slut i kroppen, men samtidigt kan jag inte koncentrera mig, fokusera eller göra något konstruktivt i längre än några minuter. Sen att man är ensam med den enda kopplingen till världen är TV och dator. Tro mig, det blir väldigt ensamt när man kl 22 på kvällen inser att det enda man sagt på hela dagen är godmorgon till råttorna.
Men sova går ju, i ren utmattning, och sen vaknar man trött i alla fall.
Nej jag är nu redo att bli frisk på riktigt snart. Det är ju meningen att jag ska dra igång någonslags träningsperiod här. Men det får ju vänta. Tråkigt men sant.
Idag har jag faktiskt skrivit 2000 tecken, läst och valt metod samt läst till historiakursen. Men det känns ändå som jag inte gjort något eftersom solen fortfarande lyser. Jag har alltså för mycket tid att sitta still, eller så är jag väldigt ineffektiv. Det blir inte så motiverande med slappkväll hemma när man slappat hela dagen medans man försöker motivera sig själv att plugga.
Nej, tack för att ensamheten tar slut på söndag i alla fall.
Annars händer inte så mycket, slut på innebandyn nu. Eller matcherna i alla fall. DET är skönt! Fokus på uppsatsskrivande. Och sommarjobb, det lär man ju inte få något. Det blir jag och brorsan som kommer slåss om vem som ska få klippa gräset åt pappa för en liten slant stor nog som glasspengar. Jaja, det var ju länge sen sist så...
Nu ska jag återgå till min ensamhet.
Byebye
/Johanna
Fred, ja han roar sig med att supa och åka skidor i Österrike hela dagarna. Inte gör han någon nytta för mig inte. Samtidigt ska jag försöka genomföra någonslags uppsatsskrivande. Ojoj, ibland är livet jobbigt.
Men det jobbigaste, förrutom ensamheten, är nog rastlösheten. Jag är slut i kroppen, men samtidigt kan jag inte koncentrera mig, fokusera eller göra något konstruktivt i längre än några minuter. Sen att man är ensam med den enda kopplingen till världen är TV och dator. Tro mig, det blir väldigt ensamt när man kl 22 på kvällen inser att det enda man sagt på hela dagen är godmorgon till råttorna.
Men sova går ju, i ren utmattning, och sen vaknar man trött i alla fall.
Nej jag är nu redo att bli frisk på riktigt snart. Det är ju meningen att jag ska dra igång någonslags träningsperiod här. Men det får ju vänta. Tråkigt men sant.
Idag har jag faktiskt skrivit 2000 tecken, läst och valt metod samt läst till historiakursen. Men det känns ändå som jag inte gjort något eftersom solen fortfarande lyser. Jag har alltså för mycket tid att sitta still, eller så är jag väldigt ineffektiv. Det blir inte så motiverande med slappkväll hemma när man slappat hela dagen medans man försöker motivera sig själv att plugga.
Nej, tack för att ensamheten tar slut på söndag i alla fall.
Annars händer inte så mycket, slut på innebandyn nu. Eller matcherna i alla fall. DET är skönt! Fokus på uppsatsskrivande. Och sommarjobb, det lär man ju inte få något. Det blir jag och brorsan som kommer slåss om vem som ska få klippa gräset åt pappa för en liten slant stor nog som glasspengar. Jaja, det var ju länge sen sist så...
Nu ska jag återgå till min ensamhet.
Byebye
/Johanna
Kommentarer
Trackback
