Julgransjakt och julkalandermarathon
Idag började dagen med julkalendern som vanligt. Man kan ju inte bryta en decembertradition ju :) Sen var jag faktiskt ut och sprang en sväng. Underbart tyst och fint med snön i skogen! Man kan inte sätta ett pris på den tystnaden, den är helt underbar!
Sen var det julgransletande som stod på schemat. Vi vandrade iväg hela familjen Bertell, ja inte Anton för han vet ingen vart han är... Två hundar, fyra barn och en pappa går på led genom den snöfulla skogen. Du kan ju gissa hur många gånger vi sprättade snö innanför varandras jackor när man gick under de snötyngda grenarna! En hel del snöbollskrig också. Det är ju perfekt att gömma sig bakom alla små sly träd och anfalla! Pappa var mest irriterad på att vi inte fokuserade på att hitta den perfekta julgranen. Vi hittade en till slut i alla fall. Och om vi var en lustig trupp bort så var vi ännu roligare hem. Pappa går först med en stor julgran (myyyycket större än de där mesiga man kan köpa i staden, och yvigare) sen kommmer Jäki och Lida som båda kivas om vem som ska bära lilländan på granen vilket Lida vinner för Jäki tröttnar. Då återgår Jäki till att berätta för Lida var alla kullar och rötter kommer, då hon inte ser något när hon går. Tyvärr slutar det mest med att hon trillar i alla fall. Sen går Manda med en fastkopplad Tuffs, vars attityd är: " jag vill springa, men jag sitter fast, jag vill jaga rådjur, men jag sitter fast, jag vill vara först, men jag sitter fast, snön är kall men jag vill springa i den" osv. Helt hyper med andra ord. Efter alla dem kommer emma som mest är liten, ynklig, blöt, kall, full med snö och ville mest hem men all snö var i vägen och den blockerade vägen för henne (den var typ högre än henne) och sist kommer jag förstås. Och givetvis bombarderade jag alla med välriktade snöbollar.
När vi väl kom hem så var det pulkbacken som skulle invigas. Inte riktigt så mycket snö som man kunde önska kanske så det gjorde lite ont ibland. Menmen, fort gick det på slutet när vi åkt några gånger i alla fall. Men det där med tåg blev mest misslyckat. Det gick inte alls lika bra som när vi var små. Kanske det är för att vi alla är mycket tyngre och pulkorna är mycket mindre. I vilket fall så hade vi superskoj. För ett race ner för backen kan väl ingen säga nej till? =)
Sen har det varit julkalendersmarathon på eftermiddagen med mina småsyskon. De har ju inte kollat ordentligt som jag! Så nu är alla uppdaterade inför morgondagens spännande upplösning!? Kommer Gjerta att komma undan?!
Och så ringde min kära vän Linda också. Så nu blir det morgonritt under julaftonsförmiddagen. Det ska bli trevligt! Sen blir det julmiddag på Ollas. Så våra egna julklappar kommer inte delas förrän på juldagen! En extra dag att vänta. Mest jobbigt för Jäki för han slinker ofta ur sig sånt som han inte ska berätta.. =)
Nu är det julpyntsdags för julgodiset fixade vi redan igårkväll!
God jul än en gång, för nu är det nära!
Sen var det julgransletande som stod på schemat. Vi vandrade iväg hela familjen Bertell, ja inte Anton för han vet ingen vart han är... Två hundar, fyra barn och en pappa går på led genom den snöfulla skogen. Du kan ju gissa hur många gånger vi sprättade snö innanför varandras jackor när man gick under de snötyngda grenarna! En hel del snöbollskrig också. Det är ju perfekt att gömma sig bakom alla små sly träd och anfalla! Pappa var mest irriterad på att vi inte fokuserade på att hitta den perfekta julgranen. Vi hittade en till slut i alla fall. Och om vi var en lustig trupp bort så var vi ännu roligare hem. Pappa går först med en stor julgran (myyyycket större än de där mesiga man kan köpa i staden, och yvigare) sen kommmer Jäki och Lida som båda kivas om vem som ska bära lilländan på granen vilket Lida vinner för Jäki tröttnar. Då återgår Jäki till att berätta för Lida var alla kullar och rötter kommer, då hon inte ser något när hon går. Tyvärr slutar det mest med att hon trillar i alla fall. Sen går Manda med en fastkopplad Tuffs, vars attityd är: " jag vill springa, men jag sitter fast, jag vill jaga rådjur, men jag sitter fast, jag vill vara först, men jag sitter fast, snön är kall men jag vill springa i den" osv. Helt hyper med andra ord. Efter alla dem kommer emma som mest är liten, ynklig, blöt, kall, full med snö och ville mest hem men all snö var i vägen och den blockerade vägen för henne (den var typ högre än henne) och sist kommer jag förstås. Och givetvis bombarderade jag alla med välriktade snöbollar.
När vi väl kom hem så var det pulkbacken som skulle invigas. Inte riktigt så mycket snö som man kunde önska kanske så det gjorde lite ont ibland. Menmen, fort gick det på slutet när vi åkt några gånger i alla fall. Men det där med tåg blev mest misslyckat. Det gick inte alls lika bra som när vi var små. Kanske det är för att vi alla är mycket tyngre och pulkorna är mycket mindre. I vilket fall så hade vi superskoj. För ett race ner för backen kan väl ingen säga nej till? =)
Sen har det varit julkalendersmarathon på eftermiddagen med mina småsyskon. De har ju inte kollat ordentligt som jag! Så nu är alla uppdaterade inför morgondagens spännande upplösning!? Kommer Gjerta att komma undan?!
Och så ringde min kära vän Linda också. Så nu blir det morgonritt under julaftonsförmiddagen. Det ska bli trevligt! Sen blir det julmiddag på Ollas. Så våra egna julklappar kommer inte delas förrän på juldagen! En extra dag att vänta. Mest jobbigt för Jäki för han slinker ofta ur sig sånt som han inte ska berätta.. =)
Nu är det julpyntsdags för julgodiset fixade vi redan igårkväll!
God jul än en gång, för nu är det nära!
Kommentarer
Trackback
