Sol, sol, sol
Idag har det varit ännu en dag av klarblå himmel och ljumma vindar. Så där blå himmel som det bara kan vara på Åland.
Men allt detta fina väder innebär ju inte bara slappa och simma i havet. Nejnej, det innbär också massor med jobb. Idag har vi klippt och röjt på Jans, snacka om att gräset växer fort på sommaren! Igår höll vi på här hemma och imorgon försöker pappa få med oss till Torpskolan. Detta gräsklippande, krattande och röjande tar aldrig slut! Jag måste till Norpan och vila upp mig.
Även om det kändes som en oändligt lång vistelse här i början så är det faktiskt bara en dag kvar. Imorgon blir det banjen och Linda. Samt försöka smita från pappas jobb ;)
Ljuvligt är Åland på sommaren, och framför allt Brännskär. Men ändå börjar jag mer och mer se det som ett sommarställe. ILLA! Hur ska det här sluta?
Middag hos mormor. Proppmätt! Men mormor var ledsen för händelserna med Fred. Kunde inte förstå varför. Jag förstår knappt själv varför. Men hur sjukt mycket jag än saknar allt, så känns ändå allt rätt bra. Att vara jag, att bestämma över mig och att vara ensam. Knäppt, men sant.
Sova, sovmorgon imorgon! Bara den fjärde den här veckan! Den kängan var till alla er som inte nöjer er med svältlöner som lärare! Och därmed får jobba när solen skiner och vattnet lockar!
Tjingeling!
Men allt detta fina väder innebär ju inte bara slappa och simma i havet. Nejnej, det innbär också massor med jobb. Idag har vi klippt och röjt på Jans, snacka om att gräset växer fort på sommaren! Igår höll vi på här hemma och imorgon försöker pappa få med oss till Torpskolan. Detta gräsklippande, krattande och röjande tar aldrig slut! Jag måste till Norpan och vila upp mig.
Även om det kändes som en oändligt lång vistelse här i början så är det faktiskt bara en dag kvar. Imorgon blir det banjen och Linda. Samt försöka smita från pappas jobb ;)
Ljuvligt är Åland på sommaren, och framför allt Brännskär. Men ändå börjar jag mer och mer se det som ett sommarställe. ILLA! Hur ska det här sluta?
Middag hos mormor. Proppmätt! Men mormor var ledsen för händelserna med Fred. Kunde inte förstå varför. Jag förstår knappt själv varför. Men hur sjukt mycket jag än saknar allt, så känns ändå allt rätt bra. Att vara jag, att bestämma över mig och att vara ensam. Knäppt, men sant.
Sova, sovmorgon imorgon! Bara den fjärde den här veckan! Den kängan var till alla er som inte nöjer er med svältlöner som lärare! Och därmed får jobba när solen skiner och vattnet lockar!
Tjingeling!
Sommarlov
Eller vad det nu heter. Mellan två jobb är ju inte så käckt! Jag är i alla fall ledig och det bjuder på många möjligheter och många slöa timmar.
Det är ju rent ut sagt farligt att umgås med Cissi i alla fall. Spontanresan till Göteborg är hennes verk. Plockade upp två liftare på vägen. Allt kan hända när man åker med Ruben! Körde för övrigt Ruben för första gången på vägen hem. Shitmajbritt vad det är annorlunda att köra automatväxlat jämfört med en så kallad vanlig bil =) Men vi överlevde ju!
Annars finns det mycket tid till att slöa. Även om det verkar vara det sista jag gjort. Trots att mina mål med dagen oftast innebär att hinna träna och försöka äta tre mål mat, så händer det rätt så mycket. Och det verkar jag behöva. För sysslolösheten gör att man har massor med tid att grubbla, älta, fundera, dagdrömma och allmänt bara flumma runt.
Hade en helvetesupplevelse på vägen hem med. Krångel med Eckerölinjen för första gången i mitt liv så det blev röd färja hem. Skitfärja skulle man kunna säga. Har aldrig gillat den och kommer nog aldrig göra det.
Annars blir det mycket häng med Linda under Ålandsvistelsen. Hos henne händer det alltid något. Nu när de har hus och grejer. Men trots att jag länge har längtat efter det så känns det rätt skönt med lägenhet faktiskt. Räcker för mig att hälsa på hennes hus och alla de sysslor som behöver göras.
Annars är det bara Åland några dagar för den här gången. Hela poängen med lång Ålandsvistelse hann ju dö lite på vägen tyvärr. Så nu längtar jag faktiskt hem till Norpan. Känns tyvärr som allt det som hänt har gjort att jag glidit längre från Åland och känner mer för Norrköping nu. Knäppt, trodde aldrig i mitt liv att det skulle gå åt det hållet.
Resten av veckan: träning, träning, träning. För på lördag är det tester som gäller. Och träningsmatch mot Fjädern! =) Det gillar vi!
Tjing
Det är ju rent ut sagt farligt att umgås med Cissi i alla fall. Spontanresan till Göteborg är hennes verk. Plockade upp två liftare på vägen. Allt kan hända när man åker med Ruben! Körde för övrigt Ruben för första gången på vägen hem. Shitmajbritt vad det är annorlunda att köra automatväxlat jämfört med en så kallad vanlig bil =) Men vi överlevde ju!
Annars finns det mycket tid till att slöa. Även om det verkar vara det sista jag gjort. Trots att mina mål med dagen oftast innebär att hinna träna och försöka äta tre mål mat, så händer det rätt så mycket. Och det verkar jag behöva. För sysslolösheten gör att man har massor med tid att grubbla, älta, fundera, dagdrömma och allmänt bara flumma runt.
Hade en helvetesupplevelse på vägen hem med. Krångel med Eckerölinjen för första gången i mitt liv så det blev röd färja hem. Skitfärja skulle man kunna säga. Har aldrig gillat den och kommer nog aldrig göra det.
Annars blir det mycket häng med Linda under Ålandsvistelsen. Hos henne händer det alltid något. Nu när de har hus och grejer. Men trots att jag länge har längtat efter det så känns det rätt skönt med lägenhet faktiskt. Räcker för mig att hälsa på hennes hus och alla de sysslor som behöver göras.
Annars är det bara Åland några dagar för den här gången. Hela poängen med lång Ålandsvistelse hann ju dö lite på vägen tyvärr. Så nu längtar jag faktiskt hem till Norpan. Känns tyvärr som allt det som hänt har gjort att jag glidit längre från Åland och känner mer för Norrköping nu. Knäppt, trodde aldrig i mitt liv att det skulle gå åt det hållet.
Resten av veckan: träning, träning, träning. För på lördag är det tester som gäller. Och träningsmatch mot Fjädern! =) Det gillar vi!
Tjing
Hur många misstag kan man göra innan det är ett beteende?
Hur ska man själv kunna veta att man är dålig människa? Är det handlingarna man gör? Och hur många gånger behöver man handla illa innan man definieras av det man gör?
Eller är du den person som speglas i din omgivnings ögon? Hur ska man då kunna få ett ärligt svar på hur man är?
Ser omgivningen bara det de vill om en? Hur ska man kunna se sig själv?
Allting är annorlunda. Ingen är densamme över tid. Alla ändras vi. Men hur ska man veta om det är bra eller dåligt? Hur ska man kunna veta när man gått för långt?
Hur mycket ska man bry sig? Om hur man uppfattas? Om vilka konsekvenser ens handlingar får?
Hur kan man såra så mycket genom att bara tänka på sig själv? Det var ju just därför man blev självisk. Eller? Har jag bara lurat mig själv hela tiden? När ska jag då veta att livet är sant på riktigt igen?
Leva i nuet. Men inte utan att tänka på konsekvenserna. Eller?
Jag har levt i dåtid och framtid för länge. Jag vill leva i nutid utan konsekvenser. Måste allt betyda så jävla mycket? Kan inte saker bara få vara? Kan vi inte bara existera? Måste vi alltid veta nästa steg?
Jorden snurrar snabbt nu. Men samtidigt sitter jag i min bubbla och myser, nuet är härligt. Trots konsekvenserna.
Träningsvärk och och träningssug
Tester idag med laget. Ojoj, trodde ju aldrig att man skulle prestera, eller förbättra! Men sanningen är att jag ökade en hel nivå på beep och fick hyfsade resultat på hopp och brutalbänk. Det var Hagges värmländska vilja på högersidan som sporrade mig. Men hon underpresterade enligt henne själv. Och ja, jag tror också hon kan bättre! Men mycjet hjälp fick jag i alla fall!
Sen var det dags för en toppenlunch på Wakey (tack Jonas!) och lite tjittjatt med eventuella nyförvärv. Vi från Ukraina var lite väl internt stissiga så jag hoppas att de inte kände sig utanför. Men alldeles för mycket hände på den där resan för att man inte ska utveckla internskämt.
Igår pratade jag om att en ny fas i livet hägrar. Husmusens nya fas inleddes idag. Nu är alla mina småojkar i råtthimlen där de gräver tunnlar hela dagarna. Det kommer nog bli lite tomt i lägenheten nu. Av flera anledningar.
I övrigt så är det ju dags för jobb imorgon. En dag med lite möten och städandet av skrivbordet. Ingen idé att ta tag i seriösare saker då Andreas är på något sorts läger i Stockholm. Men det kommer kännas konstigt att jobba igen efter en vecka utomlands.
Annars har jag ett sjukt träningssug. Man får verkligen mersmak av innebandyn och samtidigt ser man verkligen de bitar jag behöver träna på. Vi får se hur mycket Åland det blir i sommar. Om vädret är fint kanske det blir mer. Men träna, det måste jag!
Dags för någon slö film på tv nu med en kopp te.
Tjing.
Ukraina slutar aldrig överraska...
Inser som vanligt att jag uppdaterar alldeles för sällan. Men alla kan vi bättra oss.
Nyligen hemkommen från Ukraina har satt sina spår kan man säga. Förutom en retlig småförkylning så är dygnsrytmen helt borta. Matvanorna lika så. Och imorgon ska man prestera på någon slags fystester.
Samtidigt har en helt ny period i livet börjat. Luktar nytt kontrakt på jobbet inför hösten och sommaren verkar bli ensammare och svettigare än vanligt. Stenhård träning inför elitserien. men vi får se hur långt det räcker. Om det är något jag ska träna på så är det att vara självisk och tänka på mig själv.
För nu plockar vi fram hela armén av vilja och framåtanda. Nu är det nya tag.
När man tänker tillbaka på vilken tjej man var när man kom till Sverige, till Mullsjö, till Örebro, till Norrköping, så har mycket ändrats. Både bra och dåligt. Men nu vill jag mer, nästa steg, eller kanske ett steg tillbaka. Det är oklart men jag vet vad jag vill.
Annars har veckan i Ukraina varit den knäppaste och bästa i mitt liv. Så många saker som klarnat och så många saker som jag förstått.
Lite luddigt allt kanske. Det är så nu. Men sakta men säkert börjar allt klarna. Något nytt, något annat, skrämmande och annorlunda. Men oj vad jag ser utmaningar med livet!
Tjing!
Onsdagspyssel
Onsdag betyder ledig dag. Inte så illa faktiskt =)
Men vad är det med människor när dom möter en idrottslärare? Man hinner knappt nämna att man jobbar som idrottslärare innan folk börjar redovisa hur vältränade de brukade vara, vilken slump deras nuvarande otränade tillstånd är (och alla dessa bortförklaringar som man får lyssna på) och hur de faktiskt ska ta tag i sin träninng (och så får man lyssna på alla undanflykter och aktiviteter som de inte gillar). Jag är ju ingen idrottsdomare, jag bryr mig ärligt talat inte om de tränar och vad de tränar. Och framför allt bryr jag mig inte om deras dåliga samvete. Alla tränar väl efter sina mål och sin förmåga?!
Strosade genom Folkparken på vägen hem. Än finns det lite höstlöv på träden men de flesta har trillat ner nu. Om löven hade fått ligga på marken hade det skapat en magisk scen men istället körde gräsklipparna runt som galningar. Målet: att finstrimla alla löv. Vilket säkert är jättebra för gräset och våren men det ser väldigt trist och brunt ut nu.
Jaja, man ska inte klaga. Idag sken ju till och med solen!
Nej åter till hemmapysslet!
Från Åland till Skövde
Igår tog vi omvägen via Örebro (lunch med pojke och seminarium på universitetet) för att sedan åka vidare till Skövde. På kvällen fick vi genomgå en ingående övertalningskampanj från Otto om hur underbart vackert det är i Norge och bra med pengar man tjänar. Allt för att få oss att komma på besök, eller rentav flytta dit. Men jag vet inte, vi har ju precis börjat hitta rätt i Norpan. Förutom att jag får skicka ut Fred på lite lekstunder så han hittar fler dricka-öl-och-kolla-fotboll-vänner. Det är ju inte riktigt min grej va. Fattar verkligen inte varför någon match borta i Italien skulle vara viktig?! Sen är jag ju ingen Zlattedyrkare heller.
Ingen innebandy på en hel vecka nu. Abstinensen kickar in. Men på måndag är det dags igen. Sjukt sugen på att lira är jag. Har till och med börjat sakna tjötet i bilen till Linkan. Ja, till och med Gäddas hetsiga tjat =)
I övrigt var jag och Fred på svampletartur i Rydsskogen idag, men här är förhållandena uppenbarligen inte lika gynsamma som på Brännskär. Så det blev ingen svamp, men vi tog med oss en julgran istället. Lika bra att vara ute i god tid eller? Nej det är faktiskt bara en liten gran, en sån man kan ha på bordet i en vas. Ja en lillajulgran som vi skulle säga hemma (men det fattar ju inte alla svenska här). Ärligt talat så hade jag kunnat ta med en större, det fanns ju så många att välja på! Men Fred menade att den inte får plats i bilen till Norpan. Och slutligen var jag väl tvungen att hålla med och inse att det inte blir mer än en liten gran iår. I och för sig är det ju mer gran än vi någonsin haft. Fast man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken för än har vi inte fått den till Norpan. Gunilla hävdar att alla barren kommer åka av i bilen, eller om en vecka. Men jag försöker hävda motsatsen. Så det återstår att se hur mycket vi har att pynta om en månad.
En veckas höstlov är sannerligen en vecka för lite. Skulle nog behöva en till. Men har ju lite andrum på jobbet då Motala och Monkan är och käglar med sina klasser i veckan. Heeela salen för mig själv! Jippi! Eller?
Så nu har nedräkningen till jullovet börjat, eller jag menar julen så klart. För det är ju nu som omvärlden växlar upp: julhets, pakethets, luciahets, julrevyhets, julmatshets, betygshets, snöhets, köldhets, underställshets, halkhets, mörkerhets, skrapa-bilen-hets, julstädningshets och julpyntsheds för att nämna några orsaker som får ens dagar att bli lite kortare och mycket stressigare.
Därav nedräkningen. Nu ska vi iväg och äta tapas i metropolen Skövde.
Tjingeling.
Höstlov!!!
Ett välbehövligt höstlov rusar fram. Knappt har man hunnit slappna av innan man inser alla uppgifter som ska rättas och alla uppgifter som ska skrivas. Alla släktingar som ska hälsas på och alla svampar som ska plockas. Men ändå så är det rätt skönt att vara hemma här hos pappa på Åland.
Denna veckan blir det enbart löpträning och styrka som gäller. Borde ju egentligen ringa Kari men har inte kommit för mig. Stänger lite av Sverige-livet när man kommer ut hit. Så det blir lite fri tolkning tills jag ringt och kollat läget. Ingen match i helgen och jag saknar dem redan. Hur kan det vara så sjukt kul med innebandy?
Det var KFUM-reunion i lördags och insåg att de flesta inte håller på med innebandy alls längre. Lite sorgligt för flera av dem var ju duktiga spelare. Samtidigt som man satt där och uppdaterade sig på vad alla andra pysslat med de senaste åren så saknade jag mitt Linköping. Jag har inte spelat där länge men jag har kommit in i gänget så sjukt bra. Och vilket gäng. Det är underbart roligt att bara komma till träningen och alla hjälper varandra att prestera och trivas. Det är en enorm kontrast till mina säsonger i Örebro och framför allt ÖSK.
Imorgon ska jag försöka hinna med att terrorisera min lillebror i Sund lite. Jag träffar ju inte honom särskilt ofta så nu ska jag släpa med mig Fred och bråkas lite.
Spöar pappa på Wordfeud med, han blev lite sur när jag kammade hem segern på sista ordet (fina för 40 poäng). Jag erkänner att det var ren och skär tur, men ändock en vinst! Alltid kul att vinna mot pappa.
Försöker dessutom få Pyret att smöra in sig hos Fred, men det fungerar inte så bra... Blir nog kattlös även efter detta besök hemma.
Tjingeling.
Nya inlägg duggar inte tätt här i livets knepiga korridorer
Löpning i ett slirigt, blött och lerigt spår i skogen idag. Blöt om fötterna och steg snett på stigen. Men vad sjukt kul det är! När musiken dunkar i öronen och fötterna flyger fram mellan stock och sten. Det är det jag är gjord för, springa i skogen. Om det bara vore lite torrare, nog för att det är utmanande att hoppa mellan vattenpölarna, men när man får ta långa omvägar i mossan. Nej då kan det få torka upp lite.
Nästa steg är ju att köpa ett par fingerskor. Det vore fantastiskt att få det att kännas som att man springer barfota. Men det är lurigt med att beställa dem på nätet. Tyvärr finns det ju bara butiker i Stockholm. Och där är jag inte allt gör ofta. Så att få rätt storlek är inte det lättaste.
Nästa steg är ju att köpa ett par fingerskor. Det vore fantastiskt att få det att kännas som att man springer barfota. Men det är lurigt med att beställa dem på nätet. Tyvärr finns det ju bara butiker i Stockholm. Och där är jag inte allt gör ofta. Så att få rätt storlek är inte det lättaste.Annars försöker jag pressa mig själv att faktiskt träna. Inte för att det finns mycket annat att göra här i Finspång. Och när jag var på gymmet hittade jag ju alla människor mellan 18-30. De människor som jag tidigare inte hittat någonstans. Jag hade helt enkelt dragit slutsatsen att de inte fanns i kommunen. Att de hade emigrerat till storstan. Men ack så fel jag hade. De bara hänger på Medley.
Så ni vet var ni hittar mig de närmaste veckorna!
Träningsmatch ikväll
Ikväll vankas det träningsmatch mot P95. Och frågan är ju verkligen hur detta kommer sluta. Om vi är skickliga nog att köra över småpojkarna eller om vi får stryk.
Idag har dagen segat sig fram som vanligt. Men samtidigt är det sjuk skönt att bara ta det lugnt. Idag är ju sista dagen. Imorgon drar vi till gotland och sen är det jobb på måndag. Som jag redan börjar bli nervös inför. En och en halv timme engelska första lektionen. Man får ju verkligen hålla tummarna för att ungarna inte äter mig levande.
Just nu väntar jag på att Sannpo och pojke ska komma och hämta Freds bok. Vi får väl se när de dyker upp. Man vet ju aldrig när det gäller dem.
För övrigt så går dagarna så sjukt långsamt!...
Menmen, som sagt, det kommer väl snart speedas upp...
Nix, nu ska jag återgå till att göra ingenting...
/Johanna
Träning, träning och Gotland i helgen
Okej, fick reda på att jag kom med de utvalda till helgens cup på Gotland i helgen. Där blir det matcher mot Endre, Rönnby och Täby. Stentufft med andra ord. Det borde kanske kännas större än det gör. Att gå chansen att följa med. Men kanske är det så att jag inte vågar hoppas på att göra bra ifrån mig och faktiskt få chansen i serien.
För min del vore en säsong i tvåan mycket mindre komplicerat, men samtidigt utmanande och tufft. Vi måste nog vinna det mesta för att klara oss till kval och vidare.
Men en chans i elitserien tackar man inte nej till. Frågan är bara om man pallar trycket. För att kunna utvecklas och prestera behövs verkligen fokuserad blod svett och tårar.
Det ska verkligen bli spännande att känna pulsen på elitserien, även om vi torskar alla matcher. Nu tror jag inte det, men det är svårt att veta. Vi har ju aldrig spelat någon elitseriematch innan.
JAg kan inte veta om jag förtjänar platsen eller inte. Jag kan inte veta om jag kommer prestera tillräckligt bra. Men jag tänker inte missa chansen att göra mitt bästa.
/Johanna
Sensommar
Jag skrev ett brev idag. Ett gammalt hederligt brev.
En dag i taget. Så måste man leva livet. Men just nu surrar det så många frågor i mitt huvud.
Varför vet jag inte. Det bara hände.
Just nu är livet rätt så kaos. Men ändå så likadant.
Ju mer jag väljer bort Åland, desto mer vill jag dit. Hela min kropp vill andas inte luften, njuta av naturen, vattnet, skogen, klipporna. Men samtidigt känns tanken på Åland som ett steg i fel riktning. Att sluta innan jag hunnit klart.
Här njuter jag av allt, att ha sitt eget badrum, att somna i sin egen säng. Livet som jag och Fred har här känns så naturligt. Men samtidigt så instängt.
Att börja någonstans i det okända känns utmanande. Att få börja om, flytta, lära sig nytt, bryta gamla mönster. Men utan Fred vore det outhärdligt.
Hur stor plats ska de olika delarna i livet spela?
Jag antar att jag bara måste komma underfund med vad jag vill med livet. Eller bara gilla läget. För egentligen så tänker jag för mycket. Jag vet hur det kommer bli. Och hur jag vill ha det. Men jag känner mig ändå kluven. Jag har alltid känt mig kluven, sen jag flyttade till Sverige. Hur ska jag kunna råda bot på det?
Var jag än är missar jag något. Var jag än befinner mig kommer jag sakna något. Hur ska man kunna leva hel om livets delar inte går att förena?
På så många sätt vill jag förändra, men jag trivs så sjukt bra med det jag har.
En dag i taget. Så måste man leva livet. Men just nu surrar det så många frågor i mitt huvud.
Hoppas bara solen kommer fram och skiner lite klarhet i livet.
/fundersam Johanna
Börjar se slutet på allt plugg nu...
Opponering nästa vecka. Har inte riktigt börjat bli nervös än. Men lite grann. Fy tusan, har ju ingen aning om vad de kommer klaga på. Lite törn mot egot är det ju om de bara klagar på ett arbete man lagt ner 10 veckor på!
Sen försöker jag komponera ihop det sista historiearbetet. Kan väl inte påstå att det blir toppen. Men jag har ju lite tid till på mig. Sen är det bara ett fjuttigt arbete kvar i pedagogiken, sen är jag fri! Nu är det verkligen slut snart. Så svårt att fatta!
Igår var det sista innebandyträningen för denna säsong. Riktigt bra tempo, så mycket vilja på planen. Jag börjar redan känna av pressen. Att vilja prestera, att verkligen få chansen. Jag vet att den är minimal, näst intill obefintlig. Men förra säsongen kände jag samma sak. Och då fick jag ju till och med spela lite grann. Men hur liten chansen är kommer jag inte ge upp. Jag har väntat hela livet på den här chansen, hela livet. Jag har offrat allt för att få chansen. Ett litet bakslag eller två ska inte spela roll, det är det långsiktiga målet jag fokuserar på. Jag vet att det kommer bli tufft, både mentalt och fysiskt. Men samtidigt har jag all tid i världen att förbereda mig. Att träna. Och mentalt ligger jag nog några steg före många andra. Jag vet vad jag vill och vad som krävs för att få det. Det är så sjukt motiverande, det går knappt att beskriva alltså. Det ger mig ett sånt driv, och man känner sig nästan ostoppbar. Men sen vet jag ju att jag kommer ligga och gråta efter ett kasst träningspass. Men man måste lida för att kunna bli starkare...
Annars är våren här på allvar, och mina små planteringar börjar växa upp. Några citroner börjar bli stora och kiwisarna har kommit upp! Nu ska man bara fixa lite blommor tillbalkongen med.
Har blivit uttagen till Norr-Söder matchen i helgen också. Jag har aldrig varit på detta innan, men blev jätteglad att jag blev uttagen. Visst känner man sig uppskattad. Och GIH-kampen ska jag vara med i. Då får man lira järnet, shit vad kul det ska bli. Och partaj på kvällen. Så här i off-season är det partaj efter allt man gör känns det som=) Men det behövs för att man ska orka vara ordentlig resten av året.
Nej, nu ska jag ta tag i livet. Långpromenad med Fred idag. Vi ses ju varje dag, men allt plugg har gjort att vi knappt gör något tillsammans längre. Men det ska det bli ändring på!
Må gott i vårvädret!
/Johanna (eller mitt återanvända Ålands-alterego Jonna)
Sen försöker jag komponera ihop det sista historiearbetet. Kan väl inte påstå att det blir toppen. Men jag har ju lite tid till på mig. Sen är det bara ett fjuttigt arbete kvar i pedagogiken, sen är jag fri! Nu är det verkligen slut snart. Så svårt att fatta!
Igår var det sista innebandyträningen för denna säsong. Riktigt bra tempo, så mycket vilja på planen. Jag börjar redan känna av pressen. Att vilja prestera, att verkligen få chansen. Jag vet att den är minimal, näst intill obefintlig. Men förra säsongen kände jag samma sak. Och då fick jag ju till och med spela lite grann. Men hur liten chansen är kommer jag inte ge upp. Jag har väntat hela livet på den här chansen, hela livet. Jag har offrat allt för att få chansen. Ett litet bakslag eller två ska inte spela roll, det är det långsiktiga målet jag fokuserar på. Jag vet att det kommer bli tufft, både mentalt och fysiskt. Men samtidigt har jag all tid i världen att förbereda mig. Att träna. Och mentalt ligger jag nog några steg före många andra. Jag vet vad jag vill och vad som krävs för att få det. Det är så sjukt motiverande, det går knappt att beskriva alltså. Det ger mig ett sånt driv, och man känner sig nästan ostoppbar. Men sen vet jag ju att jag kommer ligga och gråta efter ett kasst träningspass. Men man måste lida för att kunna bli starkare...
Annars är våren här på allvar, och mina små planteringar börjar växa upp. Några citroner börjar bli stora och kiwisarna har kommit upp! Nu ska man bara fixa lite blommor tillbalkongen med.
Har blivit uttagen till Norr-Söder matchen i helgen också. Jag har aldrig varit på detta innan, men blev jätteglad att jag blev uttagen. Visst känner man sig uppskattad. Och GIH-kampen ska jag vara med i. Då får man lira järnet, shit vad kul det ska bli. Och partaj på kvällen. Så här i off-season är det partaj efter allt man gör känns det som=) Men det behövs för att man ska orka vara ordentlig resten av året.
Nej, nu ska jag ta tag i livet. Långpromenad med Fred idag. Vi ses ju varje dag, men allt plugg har gjort att vi knappt gör något tillsammans längre. Men det ska det bli ändring på!
Må gott i vårvädret!
/Johanna (eller mitt återanvända Ålands-alterego Jonna)
Halvmara, valborg och ålandsbesök
Ojoj, det har hänt en hel del här nu de senaste veckorna. Slutspurten på uppsatsen har tagit upp större delen av förra veckan. Sen bar det iväg till Skövde. Där sprang vi halvmara och gästade Lasses och Sofies 25 års fest. En riktigt lyckad kväll med mycket dansande och avslutning på donken.
Den här veckan har jag slappat så in i bomben. Det är inte direkt bra, men det blev ju lite så efter att uppsatsen var färdig. Och sen har vi tjockat på rätt bra med. Mycket dålig mat och fika. Det måste få ett slut nu.
I alla fall så var Freds kompis Odell här några dagar i veckan. Då var det god mat och dåliga filmer som gällde. Sen var vi på Valborgpartaj hos Klara med årets första riktiga grillning. Kycklingspett och potatissallad. Sååå gott. Annars var kvällen rätt lugn. Vi orkade inte med krogen så det blev hem hit istället. Gitarrspel och efterfest. Men sen dog jag, Fred och Lisa så vi var tvungna att köra hem Ydén och hans vänner. Lisa stannade över natten, eftersom det tydligen springer runt en massa våldtäcktsmän i Örebro nuförtiden.
Sen kom Linda och hennes nya kille igår. Då var det Marieberg och Linda shoppade loss rätt rejält. Jag och Fred höll oss nog ganska lugna, men jag hittade en såå fin klänning till GIH sittningen i maj. Den ska införhandlas i veckan! Sen blev det grillning och mycket nostalgiprat från mig och Linda.
Idag har vi sprungit runt på Gustavsvik och slagit oss gula och blå. Men en riktigt lyckad dag än så länge. Jag och Fred är hemma och vilar en sväng medan Linda och killen är och fikar hos en vän. Ikväll är det Avatar 3D och popcorn. Ska bli trevligt.
Annars är det plugg som gäller i veckan. Nu börjar ju ventileringarna om en vecka. Måste nog kolla igenom uppsatsen en gång till innan dess.
Ha det gott. /Johanna
Den här veckan har jag slappat så in i bomben. Det är inte direkt bra, men det blev ju lite så efter att uppsatsen var färdig. Och sen har vi tjockat på rätt bra med. Mycket dålig mat och fika. Det måste få ett slut nu.
I alla fall så var Freds kompis Odell här några dagar i veckan. Då var det god mat och dåliga filmer som gällde. Sen var vi på Valborgpartaj hos Klara med årets första riktiga grillning. Kycklingspett och potatissallad. Sååå gott. Annars var kvällen rätt lugn. Vi orkade inte med krogen så det blev hem hit istället. Gitarrspel och efterfest. Men sen dog jag, Fred och Lisa så vi var tvungna att köra hem Ydén och hans vänner. Lisa stannade över natten, eftersom det tydligen springer runt en massa våldtäcktsmän i Örebro nuförtiden.
Sen kom Linda och hennes nya kille igår. Då var det Marieberg och Linda shoppade loss rätt rejält. Jag och Fred höll oss nog ganska lugna, men jag hittade en såå fin klänning till GIH sittningen i maj. Den ska införhandlas i veckan! Sen blev det grillning och mycket nostalgiprat från mig och Linda.
Idag har vi sprungit runt på Gustavsvik och slagit oss gula och blå. Men en riktigt lyckad dag än så länge. Jag och Fred är hemma och vilar en sväng medan Linda och killen är och fikar hos en vän. Ikväll är det Avatar 3D och popcorn. Ska bli trevligt.
Annars är det plugg som gäller i veckan. Nu börjar ju ventileringarna om en vecka. Måste nog kolla igenom uppsatsen en gång till innan dess.
Ha det gott. /Johanna
Äntligen!
Jag är klar! Helt fantastiskt klar! Helt otroligt fenomenalt sjukt bra klar!
Med uppsatsen alltså...
Eller jag har nu skrivit alla delar. Behöver bara finputsa lite på den nästa vecka. Hoppas verkligen Eva tycker den duger okej nu.
Det är hel oberkrivligt vad bra det känns. Det känns som jag är tre ton lättare. Jag har verkligen suttit hela tiden i veckan. Rena rama lyxet nu när jag kan slappna av i två hela dagar!
Helt sjukt. Detta trodde jag inte för en vecka sen. Ojoj, magiskt...
Nej nu ska jag packa. För i helgen är det Skövde, halvmara och 25 års fest. Ojoj vad orsaker att fira! Ventileringen har jag inte ens börjat få ångest inför nu... Perfekt...
Tjingtjing alla lyckliga!
/Johanna
Med uppsatsen alltså...
Eller jag har nu skrivit alla delar. Behöver bara finputsa lite på den nästa vecka. Hoppas verkligen Eva tycker den duger okej nu.
Det är hel oberkrivligt vad bra det känns. Det känns som jag är tre ton lättare. Jag har verkligen suttit hela tiden i veckan. Rena rama lyxet nu när jag kan slappna av i två hela dagar!
Helt sjukt. Detta trodde jag inte för en vecka sen. Ojoj, magiskt...
Nej nu ska jag packa. För i helgen är det Skövde, halvmara och 25 års fest. Ojoj vad orsaker att fira! Ventileringen har jag inte ens börjat få ångest inför nu... Perfekt...
Tjingtjing alla lyckliga!
/Johanna
